Man måste in i ett fack här i livet, politislt, socialt, musiksmak. Allting! Man kan inte komma och säga att man Lever mitt i bland allt detta. Man kan inte komma och säga att man gillar att lyssna på Cradle Of Filth och sedan har både Enya och Simon & Garfunkel i skivsamlingen. Modet också. Man kan inte vara sig själv där heller, man mste förlja sin speciella kodex, baserad på sitt beteende och sin smak!
Om jag tycker att en svart Läderrock är snygg och jag känner mig cool i den, måste man då vara satanist, goth, eller hårdrockare bara för det.
Jag lyssnar på nästan all sorts musik, Jag har mina favoriter och jag tycker att elgitarren är instrument nr. 1, men jag kan njuta av klassisk musik och rave också. Att ha en blandad smak är inte tecken på att man inte kan bestämma sig, snarare att man har stor flexibilitet och förmåga att njuta av många olika saker.
En sak som däremot gör mig förbannad är att folk som försöker skaffa sin egen stil eller vägrar följa mot strömmen oftast får lida för det enbart för att de tycker annorlunda! Mobbare, tag er i akt, därför att alla som ni har mobbat blir starkare senare i livet och kan lung säga till sig själv att: Jag är mig själv och ingen annan!
Now get the hell out of my Office!
Waaah, wah, wah, jag hade problem med självbilden och tyckte inte att folk skulle bedöma mig efter utseendet. Lyssna på mig, 18-årige Jakob. Folk kommer att döma dig i hela ditt liv och det är bara om du tar åt dig av det som du kommer att lida av det. Och vad är det för citat i slutet? Ja, de mobbade tar oftast (men inte alltid) revansch senare i livet, men det blir inget lyckligt Hollywoodslut för det. Man måste kämpa för lyckan, 18-årige Jakob.
