Det är ungefä 3 timmar kvar tills min kollega (fd) kommer hit och ska ge mig skjuts till flygplatsen. Sen väntar en lång resa, som jag planerar att sova så mycket jag kan igenom.
För övrigt är jag skitnervös. Hoppas att allting går som det ska på flygplatsen, hoppas jag inte glömt något. Hoppas att mina väskor inte väger för mycket. Hoppas att planet inte kraschar. Hoppas väldigt mycket.
Jag ska nu äta upp det som går att äta upp i skafferiet. Resten lämnar jag kvar. Jag tror att det var nyttigt för min garderob, det här, lämnar kvar en massa slitna och alldeles för använda kläder, som egentligen borde ha kastats för länge sen.
Hoppas det är skönare väder i Sverige. Här är det exakt likadant väder som det var när vi kom hit för 362 dagar sen. Varmt, halvdisigt och kvavt. Coincidence? I think not. Jag är i alla fall inte förkyld.
Jag kommer inte sakna jobbet (kanske i dess bästa stunder, men inte annars) utan arbetskamraterna. Folket här har alla något gemensamt, men vi är så väldigt olika. Alla är i samma sits, alla vet vad de ska göra. Harmoni!
Men FAN vad skönt det ska bli att få höra svenska runt sig igen
FAN vad skönt det ska vara att få äta svenskt bröd igen
FAN vad skönt det ska bli att få åka hem!
lördag, juni 16, 2007
tisdag, juni 05, 2007
Vadå? Det var bara en månad sen?
Snart är det hemfärd.
Sen New York har jag börjat jobba med ett annat spel, och har dessutom börjat jogga på morgnarna istället för Orbitreken, det har gått bra, men mina fötter krånglar. Mina skor (som jag gått till och från jobbet i ett år) skaver tydligen på den mjuka huden precis under fotvalvet på höger sida, så jag fick skavsår efter 3 löpningar.
Plåstrade om och Väntade en dag så det fick läka. Dagen efter gick jag ut och sprang igen. (Om ni undrar så är det 35 minuter (nästan exakt) upp för backen och upp i bergen här) inga problem, men plåstret lossnade. Jahaapp, då blir det TEJPNING på måndag, tänkte jag.
Så på måndag morgon lägger jag ett lager tejp som plåster på området och så drar jag tejpen ett varv. Lite tight, tänker jag, men inte så mycket mer på det. Idag regnade det lite granna på morgonen, men det avskräcker inte MIG, haha! Ut och spring!
Tillbaks efter 30 minuter, hoppar in i duschen, gör frulle och går så småningom till jobbet. Jag märker såklart att tejpen är runt foten, men inget mer med det...
Runt halv-fem-fem sådär, så börjar jag märka att det svider lite under tejpen. Tänker att det är nog bäst att ta av tejpen innan jag går hem, så det inte blir värre av att gå... På toan står jag då och tar av mig tejpen, den sitter rätt bra.
Jag "plåster-rycker" av tejpen och när den går förbi yttre delen av foten så svider/smärtar det till ordentligt. Tänker inte så mycket på det heller utan kollar in området där skavsåret var. Lite lös hud, men annars ser det bra ut.
När jag ska sätta på mig strumpan igen, så ser jag att det har droppat två stora, mörka droppar blod på toalocket (ni som är infektionsrädda behöver inte vara oroliga, jag höll allting borta från ytan).
Vad i helvete, liksom? Jag tittar lite under foten och det smärtar till som fan. Rakt vid kanten av där tejpen har suttit är det en spricka eller ett skärsår, blodigt och jävligt. Jag torkar snabbt upp med toapapper och sätter tillbaka tejpen löst (för att inte slabba ner skon och strumpan) och haltar ut till "stämpelklockan" för att stämpla ut. Jag hinner få tag i någon som kan skjutsa hem mig så jag slapp i alla fall gå hem.
Hemma tvättade jag allting och lade på ett sårplåster istället (sånt som drar ihop kanterna. Det hela såg ut som att jag (med fuktig tejp och hud) hade pappers-skurit mig med tejpkanten under hela dagen så att sprickan/skärsåret uppkom. Nu hoppas jag bara att det sluter sig snabbt.
Summa summarum: Det är NÅGOT som inte vill att jag ska springa. I alla fall inte i de här skorna.
Sen New York har jag inte rakat mig heller, förrän i lördags då, så jag lägger upp lite foton på hur ett fyraveckors skägg ser ut på mig:
Var ju självklart tvungen att raka en Lemmy när det skulle av.
Mer Lemmy (eller Ralf Gyllenhammar om ni så vill)
Jag har en bild på sprickan också, om ni vill se den, men jag tror inte den bilden kommer bli lika populär.
Sen New York har jag börjat jobba med ett annat spel, och har dessutom börjat jogga på morgnarna istället för Orbitreken, det har gått bra, men mina fötter krånglar. Mina skor (som jag gått till och från jobbet i ett år) skaver tydligen på den mjuka huden precis under fotvalvet på höger sida, så jag fick skavsår efter 3 löpningar.
Plåstrade om och Väntade en dag så det fick läka. Dagen efter gick jag ut och sprang igen. (Om ni undrar så är det 35 minuter (nästan exakt) upp för backen och upp i bergen här) inga problem, men plåstret lossnade. Jahaapp, då blir det TEJPNING på måndag, tänkte jag.
Så på måndag morgon lägger jag ett lager tejp som plåster på området och så drar jag tejpen ett varv. Lite tight, tänker jag, men inte så mycket mer på det. Idag regnade det lite granna på morgonen, men det avskräcker inte MIG, haha! Ut och spring!
Tillbaks efter 30 minuter, hoppar in i duschen, gör frulle och går så småningom till jobbet. Jag märker såklart att tejpen är runt foten, men inget mer med det...
Runt halv-fem-fem sådär, så börjar jag märka att det svider lite under tejpen. Tänker att det är nog bäst att ta av tejpen innan jag går hem, så det inte blir värre av att gå... På toan står jag då och tar av mig tejpen, den sitter rätt bra.
Jag "plåster-rycker" av tejpen och när den går förbi yttre delen av foten så svider/smärtar det till ordentligt. Tänker inte så mycket på det heller utan kollar in området där skavsåret var. Lite lös hud, men annars ser det bra ut.
När jag ska sätta på mig strumpan igen, så ser jag att det har droppat två stora, mörka droppar blod på toalocket (ni som är infektionsrädda behöver inte vara oroliga, jag höll allting borta från ytan).
Vad i helvete, liksom? Jag tittar lite under foten och det smärtar till som fan. Rakt vid kanten av där tejpen har suttit är det en spricka eller ett skärsår, blodigt och jävligt. Jag torkar snabbt upp med toapapper och sätter tillbaka tejpen löst (för att inte slabba ner skon och strumpan) och haltar ut till "stämpelklockan" för att stämpla ut. Jag hinner få tag i någon som kan skjutsa hem mig så jag slapp i alla fall gå hem.
Hemma tvättade jag allting och lade på ett sårplåster istället (sånt som drar ihop kanterna. Det hela såg ut som att jag (med fuktig tejp och hud) hade pappers-skurit mig med tejpkanten under hela dagen så att sprickan/skärsåret uppkom. Nu hoppas jag bara att det sluter sig snabbt.
Summa summarum: Det är NÅGOT som inte vill att jag ska springa. I alla fall inte i de här skorna.
Sen New York har jag inte rakat mig heller, förrän i lördags då, så jag lägger upp lite foton på hur ett fyraveckors skägg ser ut på mig:
Var ju självklart tvungen att raka en Lemmy när det skulle av.
Mer Lemmy (eller Ralf Gyllenhammar om ni så vill)
Jag har en bild på sprickan också, om ni vill se den, men jag tror inte den bilden kommer bli lika populär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)