79,5 kg

Just nu lyssnar jag igenom en Best-of platta med Journey. Och jag får så himla mycket Deja Vú av typ alla låtar. Det här är gruppen som används som bakgrundsmusik i alla Teve-serier jag tittar på och som används i hur mycket reklam som helst. Helst lite lättsamma, men använts också i dramatiska ögonblick i slow motion.

Sån här musik är jag så fruktansvärt svag för. Jag får sån lust att gå ut och springa och skrika av mig lite. (När jag skrev meningen för första gången stod det skriva istället för skrika. Heh, det kan man också göra.)

Varför Journey? Jag ser det som hemläxa. Det är Sweden Rock i sommar också. Har lite annat som jag vill höra på också för att kunna njuta av konserterna i sommar. I sommar kommer jag vara mer selektiv dock. Bättre att röja som fan på ett fåtal konserter än att stå still och spara sig på flera. Förra sommaren var jag på över 40 spelningar. Det gör jag inte om.

På jobbfronten har jag inte hört något över huvudtaget. Jag söker fler jobb nu dock, fick lite uppslag på Rekryteringsbasaren i fredags. (Hade dock trevligare på Serieteket en timme efteråt)

Låttips: Journey - Don't Stop Believin'

Springpojke

igår kväll bad far min att jag skulle gå med ett jätteviktigt kuvert till Handelsbanken i västertorp (sisådär 2-3 km från oss). Jag skulle inte till Västertorp idag (onsdag) men imorgon (torsdag) skulle jag dit. Han svarade med rätt trumpet tonfall att det var viktigt att kuvertet kom fram på onsdagen. Ok, säger jag, jag tar tunnelbanan från Västertorp.

Jag skulle nämligen till Arbetsförmedlingen för handläggarmöte och skulle vara där klockan 14.00. Needless to say var jag ju tvungen att vara där i tid. Hur som helst, så gick jag i god tid mot Västertorp, men när jag kommit 1/4 av vägen så kom jag på att jag GLÖMT papper som jag skulle ha med mig till Arbetsförmedlingen, bara att ränna tillbaka. Helvete vad svettigt det blev på vägen till Västertorp. Halvsprang hela vägen, men jag hann både till tunnelbanan och arbetsförmedlingen. Fick lite tips om A-kassa, kompletterade lite sökprylar och fick uppmaningen att söka mer jobb. (Duuuh)

Nu har jag i alla fall fyllt i blanketter till A-kassa och liknande. 90 dagar efter inskrivningen (13 februari) kan jag KANSKE få lite ersättning. Om jag inte hittat jobb innan såklart.

Pengarna har tagit slut också, och jag kan inte överföra pengar från sparkontot förrän datorn kommer tillbaka. Den har inte kommit tillbaka än.

Datorn kommer tillbaka!

Under de senaste två veckorna har jag varit utan min ordinarie dator pga att den helt enkelt har varit på service. Jag tvekade länge (ca 2 minuter) om jag skulle skicka den på service. Förra gången så tog det nästan en månad innan jag fick tillbaka datorn, visserligen med ett nytt ballt grafikkort, men ändå. Jag hade grov EVE-abstinens.

Fram tills igår, stod det bara "Felet på produkten lokaliserat, väntar på beställd reservdel." Förra gången stod det så i nästan 3 veckor, men nu har det bara stått så i 6 dagar, vilket man får ge dem en eloge för. Nedan följer det meddelande som stod på serviceverkstadens hemsida:

"Produkten färdigreparerad och tillbakaskickad"

"Byte av DVD-RW, BIOS uppdatering gjord. Nätagg. bytt till en 400w. Funktionstest utan anmärkning."

Hoo-haaa! Nu jävlar kommer den tillbaka! Hoppas de inte formaterade några hårddiskar.

Nu skulle man bara ha ett jobb också.

Arbetssökande, inte arbetslös.

Arbetsmarknaden är väldigt motsägelsefull, varenda annons utgår ifrån att de vill anställa en människa som inte existerar. De vill inte ha en anställd, de vill ha en superhjälte. En klassiker är ju att man ska jobba bra i team, men även självständigt. Whiskey Tango Foxtrot? Någorlunda normala människor funkar bättre på det ena och sämre på det andra.

Och för att kunna söka ett nytt jobb, så måste man redan ha ett jobb. Moment 22. Dessutom brukar de vilja att man redan har erfarenhet från ett jobb man söker, helst 5 år eller så. OCH en utbildning. på minst 4 år... Så, man ska ha jobbat sen man var 16 med ett jobb som kräver utbildning och erfarenhet? Samtidigt vill de ha unga människor. Ja, det går inte ihop. Kuk på dem.

När man väl har skickat en ansökan, då ska man blankt finna i sig att de ignorerar en totalt. Man har SÅLT sig själv genom den där ansökan, och man känner sig billig och det är väldigt stor chans att man blir slängd i papperskorgen efter att de läst "Hej!" i det personliga brevet.

Lägg då till de tillfällen då de faktiskt svarar på ens ansökan och säger "Tack, men nej tack" eller något liknande. Då får jag antagligen nej för att jag är för överkvalificerad, eftersom jag är högskoleutbildad. Fyfan.

I spelaren

Välkommen till min blogg får man väl säga. Anledningen till att jag påbörjar denna blogg här är för att jag då och då får för mig att tycka till om saker.

För det mesta handlar det om att jag recenserar en platta, ett spel, en film eller något annat. Eller så trycker jag ner min högst personliga åsikt i plytet på den nu som får för sig att läsa den här bloggen.

Idag hade jag bara tänkt att avlämna och kommentera vad som finns i min MP3-spelare för tillfället. Oh, apropå det, jag har ingen jävla Ipod. Jag är tr00 till min NexIIe tills den pajar eller blir stulen, vad som nu kommer först. 256 MB CF-minne, funkar asbra.

1. 2 album av Venom, Welcome to Hell och Black Metal.
Blev nyligen nyfiken och (hrrm) anförskaffade mig de tre första albumen av det här pionjärbandet. Jag är inte så inne på Black Metal, i alla fall det som av gängse man idag anses vara Black Metal. Ja vafan, de bästa Black Metalbanden jag har hört är Sportlov och Unchaste. Det säger väl något. Venom är inte Black Metal som vi känner till Black Metal idag, alltså med Blast Beats och hög skriksång. Det Venom har gemensamt med Black Metal är i så fall det sataniska elementen som en del nyare Black Metal band stoltserar med.
Musiken påminner på Welcome to Hell påminner mycket om Motörhead. Farten, attityden, ja, allt, påminner om Lemmys band. Men Cronos är kaxigare, råare, ondare och har en röst som är bättre än hesgubben Lemmy. Jag gillar Motörhead, så ni vet. Det är skillnad bara. Och låtarna är korta, snabba, svängiga och med ett sjujävla drag, dvs rätt långt bort från Corpsepaintade norrmän med attitydproblem. Jag föredrar nog Cronos Black Metal i alla fall.


2. Mustasch - Ratsafari
En av sveriges skönaste röster i ett av Sveriges absolut bästa band. Ralf i Mustasch har en så fruktansvärt skön röst... Kan inte låta bli att sjunga med. Allihopa, ni kan den här:

I'm piled up high the morning light, A giant silver screen
I´m waiting for my mind to land, I´m living in a dream

Neh, inte det? Nåja, 6.36 är bäst på den plattan, ingen protest. Min Brorsa håller säkert med mig.


3. Nevermore - Enemies Of Reality (Re-mixed)
När Enemies of Reality släpptes första gången fick de inte inte Mr Sneap att producera plattan, vilket medförde att ljudet var minst sagt... platt. Jag gillade ändå plattan skarpt (sista spåret, Seed Awakening är bäst) och när jag såg att de skulle släppa plattan åter, men remixad av Andy Sneap, så ville jag bara höra skillnaden. Det ÄR en stor skillnad. Nevermore är ett så passa komplext band att ljudet måste vara klart, crisp, tydligt, men ändå rakt på sak. Den nya utgivningen är ett givet köp faktiskt.


4. Thermostatic - Joy-Toy
Thermostatic spelar väldigt blipp-bloppig synth ala Commodore 64 och systemhögtalare. Det är helt underbara låtar med skönt dansgung och med en väldigt vän vokalist, som passar väldigt bra med musiken. Många låtar är väldigt kärleksfulla, och har man någon kär, så blir man bara kärare när man lyssnar på låtarna. (Reasons är en sån)

Bloggnamnet? Jakob är ett hebreiskt namn som betyder "Han som håller i hälen" eller "Överlistaren". Vilket hade blivit ett bättre bloggnamn?