Sidospår: Cynism

Kom över den här texten på ett forum; ett kedjebrev:

LÄS DETTA OCH LÅT DET SJUNKA IN. GÖR DÄREFTER ETT VAL. Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar". Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom:

"Hur lyckas du?"

Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör." Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.

"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.

"Det är det", svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väjer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag.

Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd.

I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag måste göra något. "Vad gjorde du då?", frågade jag. "Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som ni bekymrade er för igår.

Nu har ni två valmöjligheter:
1. Låtsas att ni aldrig har läst detta
2. eller vidarebefordra det till människor som ni bryr er om.

Jag svarade:

VARNING: Cyniskt babbel följer, läs på egen risk
Inspirerande text, jag tror dock bara att det är de mest viljestarka människor som kan leva så explicit som han "Kalle" gör.

Att vara mänsklig innebär också möjligheten att få vara som man vill. Att bara vara glad hela tiden innebär inte alltid att man har balans, för det har inte någon människa hela tiden, man har ups och man har downs och ibland så VILL man (man väljer) vara sur och få det ur sitt system. Det man KAN göra är att man inte låter detta gå ut över andra för mycket. En del människor är som de är, och det kan de inte välja, det finns människor som inte KAN välja, för de är sjuka eller genetiskt disponerade att inte kunna göra det.

Och btw, om alla gick runt och var sådär sockrigt optimistiska hela tiden, så skulle jag spy varannan minut av överdosen. Det kanske låter som jag tycker han har fel, men det är inte det, det är att det är så fruktansvärt omänskligt att sätta upp en sådan situation med denna "övermänsklighet", för det är det Kalle är, han är en övermänniska, och såna finns det inte. Ingen är perfekt.
Gör vad ni vill, bara det inte stör andra, så tycker jag.

Det hela verkar vara ett döljt missionsbudskap (blev extra tydligt med bibelcitatet längst ner) och det gör bara saken värre. Att det är höljt i riktigt sockrig superoptimism är lagom trevligt också.

Det är inte så enkelt att bara välja, sån där "svartvit" syn på det mänskliga psyket är tydligen väldigt populär...

I Donnie Darko (en bra, men konfunderande film) så spelar Patrick Swayze en månglare som reducerar alla mänskliga känslor till rädsla och kärlek... Hallå? Sen när är vi så outvecklade?
Sen så gillar jag inte kedjebrev.

Blä.

Ge mig en öl.

Resan till Niagara - Dag 3

Hotellet var trevligt, men när man är förkyld så fryser man lättare, vilket jag gjorde och vaknade några gånger, var också väldigt pissnödig, men det lättade jag på också, drog på mig filten och somnade om.

Morgonen kom och det var en helt otrolig syn även på dagstid över niagara. Det kommer bilder senare.

Mamma undrade varför jag hade använt hudlotionen som balsam efter mitt bad från gårdagen... Jag tyckte den var lite konstig...

Vi åt frukost på Applebee's och jag saknade min gröt nästan... Det var gott ändå.

Vi hade, turistigt nog, bokat en bussresa i området med lite sightseeing.

I denna ordning for vi:
1. Table Rock - Precis ovanför fallet, så man kan se ner när vattnet åker över kanten
2. Carmelitiskt kloster med kristen souvenirshop.
3. Niagara-on-the-lake med gågata och turistfällor (det var trevligt, men en aning... krystat)
4. Welland Canal, där alla stora båtar dirigeras om till slussar så de kan passera fallen.
5. Chokladfabrik: HITTADE NATURGODIS, äntligen! Köpte Cashews i Vitmjölkchoklad, Paranötter i detsamma och russin i mjölkchoklad. Dyrt, men vafan, naturgodis!!! =)

Sen åkte vi i mörkret till Belleville, Ontario, där vi är nu, för den sista hotellvistelsen. Här hade de tillgång till Internet, så det är därför ni kan se den här uppdateringen nu. Vi åt god Indisk mat på restaurangen som ligger i samma byggnad (Kyckling Korma för mig, passar bra när man inte vill äta starkt).

Det börjar bli sent. Det kommer bilder till den här dagen också.

Resan till Niagara - Dag 1

Idag var det första dagen på min semester. I måndags (18 december) så anlände mina föräldrar till Sainte-Adèle. Vi skulle nämligen tillbringa julen tillsammans. Jag såg fram emot både semestern och tillfället att träffa dem igen. Jag hade lätt föreslagit att vi kunde åka och se på niagarafallen, vilket inte ligger överdrivet långt bort från där jag bor. Dessutom så bilade ju de hit, så de har ju BIL. Härligt värre, faktiskt. Jag packade (och planerade) exakt ingenting på torsdagen. Jo, under middagen så sa Pappa: ”Du får inte glömma passet då, för vi åker genom staterna”. Nävisst, jag visste exakt var mitt pass var, i lådan med viktiga papper i köket. Jag dit och kontrollerade att passet låg där och lade sen ner det i lådan igen.

Kvällen fortskred med god mat, lite sen surfning och sen läsning (de tog med sig tidningar och rollspelsböcker). Morgonen därefter packade jag väskan med tre dagars ombyte, laddade mp3-spelaren med ny musik (Amon Amarth, bl.a.), packade ner datorn (sitter på motell i Trenton, Ontario just nu) och lite böcker. Mamma, pappa och jag sade adjö till Calle som skulle till Florida och mamma skämtade lite om till Calle att ”inte glömma passet”. Han sa att det har han kollat fem gånger, så det var tydligen bra. Vi åkte vid tiotiden i strålande solsken. Så fort bergen tog slut, tog vintern slut. Skorna åkte av i bilen och det var jazz, country och classic rock i radion. En ÄKTA amerikansk (kanadensisk, dårå) road trip. Det var hur mysigt som helst. Vi åt choklad, tog pisspauser, klagade på det tråkiga landskapet och kollade vägbeskrivningen till Canandaigua på vår Google map vägbeskrivning (väldigt akkurat förresten).

När vi närmade oss den amerikanska gränsen efter tre timmars körande så började mamma säga till pappa att de skulle ta fram passen. Jag inser direkt till min fulla förtvivlan att JAG (jagjagjagjagjag) hade glömt passet hemma. I den lådan med viktiga papper i köket. Jag tog aldrig upp det, tänkte inte på det när Calle blev påmind, och kommer inte ens på det förrän vi är framme vid gränsen! Vi får självKLART inte komma in i staterna. Vi blir kallade in på gränsstationen och jag får uppge min längd och vikt (Varför, kan man ju undra) eftersom de inte kan styrka mitt medborgarskap. Nåväl, tillbakaskickade till Kanada dårå. (Jag fick ett litet papper som jag skulle visa för gränskontrollen i Kanada där det stod ”alien with their name below has been refused entry to the United States”. Lite coolt, men vi fick inte behålla pappret. )

Då kom NÄSTA bakslag… Det var på VIPPEN att gränsvakten till Kanada inte ville släppa in mig i Kanada igen. Han kunde ju inte verifiera att jag hade rätt att vara i Kanada. ”Where’s your work permit”? Säger han… Jag säger att det sitter ju inhäftat i mitt pass. Som ligger hemma… som jag glömde… Jag hade mina (så gott som) identitetshandlingar, men de visade på sin höjd, enligt vakten, att jag jobbar i Kanada, inte att jag hade rätt att vara i Kanada. Jag tror jag bleknade rätt mycket där. Sade bara ”What can we do now?” och han försvann en stund. Ett tag senare så kom han tillbaka och sa: ”Workers with temporary work permits should always carry their documents with them, when doing things like this.” Då sa jag: “I know, I’m stupid, I forgot” eller något sånt. Här trodde jag att han skulle säga att jag var tvungen att stanna i arrest eller deporteras eller något. (Morsan och farsan kunde hämta passet, men det är en sex timmars resa.) Men han sa ”Have a safe trip” och vinkade förbi oss. Mannen visade sin mänsklighet den dagen och han ska ha STORT tack att han inte förvärrade allting ytterligare, jag var nästan övertygad om att jag skulle bli handfängslad och arresterad…

Hur som helst, tillbaka över floden och åka kanadavägen (som är lite längre) till Niagarafallen istället. Den vägen var väldigt vacker längs Lake Ontario och solen sken och så vidare, vi glömde ingenting, men vi gick vidare, om man så säger. Hotellet ringdes och avbokades, men trots att de sa att de skulle försöka göra en återbetalning (betalt i förväg) så tror inte jag att det blir så. Vårt hotell vid niagara låg som TUR var på kanadasidan, så den bokningen kan vi fortfarande använd. Resan blir fortfarande av, men vi kan inte se amerikasidan av niagarafallet. Aja, hugget som stucket. Jag har medgivit att jag var en riktigt glömsk idiot som glömde passet (det enda jag egentligen ÖVERHUVUDTAGET inte fick glömma) och mina föräldrar förbehåller sig rätten att dra upp denna incident i minst 15 år framåt. Och nu vet ni om det också. Vi fick i alla fall lite mysigare vägfärd på kanadasidan än vad vi skulle fått i USA. Jag hyser ingen agg mot tulltjänstemännen heller, han i USA gjorde helt rätt som inte släppte in mig, och han i Kanada var perfekt. Han gjorde säkert ett mindre tjänstefel när han släppte tillbaka oss i Kanada, men han räddade vår roadtrip. Karma, dude, Karma.

Inte alls länge sen

Öl, en dator, ett bra spel, och en älskad flickvän som tar bild. Jakob Happy.

Lägenheten i SA, Juli

Lägenheten var TOM när vi kom, det fanns inte ens en kyl. (vi köpte en, den låter som fan) Det här är min luftmadrass. Och byxor. Och Rorsman. I hörnet i mitt rum.



Inga gardiner heller. Det där är en handduk som hänger på en elastisk rem och klädnypor. Den kompletterades senare med en riven sopsäck.




Vardagsrummet. Med en dator och lite annat skräp. Ja, min kamera suger.



Köket, i Juli, med lite öl och sånt.



Efter de första dagarna, så köpte vi kylskåp, mikro, sängmadrasser (jag i alla fall, calle sover fortfarande på sin luftmadrass), vi fick låna soffa, vi köpte stolar och bord, jag köpte en byrå (+ lite senare, så köpte jag en byrå till) ett nattduksbord, en sänglampa, en golvlampa, en Orbitrek (som jag faktiskt tränar på) ett soffbord från IKEA. Så nu ser det faktiskt helt ok ut.

Vägen till jobbet i somras

Ok... Detta är utsikten från bron man går över för att komma till andra sidan för att komma till jobbet. Huset till vänster är turistinformationen. Det har ett stort frågetecken tryckt på ena sidan.



Här är gångvägen på andra sidan floden. Väldigt frodigt. Inga frodiga kvinnor dock. Just nu luktar det ruttet här varje dag. Det ligger antagligen något lik och ruttnar där någonstans. När det fryser på luktar det inte, så jag längtar lite efter minusgrader.



Floden från vägen, kort och gott.

Bilder och uppdatering

Det var ett tag sen jag skrev här och det är ju inte så bra, men jag tänker återgälda det genom att posta lite bilder härifrån. Nu blev ni uppspelta, eller hur?

Lite recap först, sen bilder. Senaste gången jag skrev, så skrev jag att jag skulle jobba 12 timmar om dagen med ett projekt, det gjorde jag också. Det var skitjobbigt och jag gjorde det i två veckor. Det skulle egentligen ha varit tre veckor, men jag sa åt min projektledare att jag inte ville göra det den sista veckan eftersom Rebecka kom den helgen.

Den helgen i sig var ett litet äventyr. Transport till och från flygplatsen görs med bil, inget annat. Jag har inget körkort, sålunda måste jag få till en arbetskamrat som kan köra en till flygplatsen. Det löste sig som tur är, eftersom en av de tyska testarna skulle åka hem den dagen och vi kunde låna en bil från jobbet. SAMTIDIGT skulle både Rebecka och den nya tyska testaren anlända. Både Rebecka och den nya tyska killen hade körkort, så jag kunde åka med den tyska killen som skulle åka hem, hämta Rebecka OCH den tyska killen och sen låta endera av dem åka hem.

Det sket sig.

Rebeckas plan var inställt till min stora förskräckelse, men jag fick reda på genom bokningen att en plats bokats i hennes namn dagen efter. Under tiden, hade de på jobbet fått reda på att Rebeckas plan var inställt, så de skickade två killar med bil som kunde köra hem mig och den nya tyska killen. På kvällen gick jag på bio med jobbet (vi hade jobbat med ett spel som var baserat på den filmen) och på lördagen åkte jag (med en annan jobbkamrat) och hämtade Rebecka.

Sen dess har jag och Rebecka haft det väldigt mysigt, vi har åkt till Montreal en gång och ska åka en gång till. Jobbet har varit väldigt slött och det händer inte så mycket. Vi har ätit ute och mycket. Tittat på mycket film och sett hur omgivningen blivit mer deprimerande och höstgrå. Rebecka har varit mycket flitigare med sin dagbok, vilket ni kan se i hennes dagbok:
http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=24§ion=journey&journeyId=118396

Hon har också lagt upp lite bilder, men jag har flera som jag tog i somras, lite mer exklusivt.


Här är en av de första. På bilden är jag i St. Jerome, det är jävligt varmt och jag är förkyld.

Det verkar som att jag bara kan lägga till en bild (eller använda bildkommandot en gång per inlägg) så det kommer fler inlägg med fler bilder.

12 timmar.

Jag står inför min första riktigt arbetsfyllda vecka. (JA, jobbet igen)

Under den här veckan ska jag testa ett spel som är på slutklämmen och det är 12 timmar om dagen som gäller. 0900-2100. Efter 40 timmar (Sön-Lör) så har man övertid (50% mer) och jag räknade ut att om jag jobbar normalt veckan därpå, så kommer jag ha tjänat över 1200 dollar. Min vanliga lön ligger på typ 550 dollar.

Så det känns bra.

Refererad!

Jag hade tråkigt på jobbet idag, så jag egogooglade mig själv och hittade en text från Umeå Universitet där jag (och min uppsats) blev refererade till. Det känns rätt makalöst faktiskt. Visst, en referens bland andra, men det känns jättekul att andra har haft någon nytta av min rätt så amatörmässiga C-uppsats.

Kolla här, ett helt stycke bara om mig och min avdelning om Knights of the Old Republic:

"Jakob Fäldt har i sin C-uppsats dels intervjuat Simon Viklund, ljudansvarig på Grin inc, dels analyserat musiken till Star Wars:Knights of the Old Republic och jämför spelmusik och filmmusik. Han finner stora stilistiska likheter och liknande konventioner. De största skillnaderna finner han i produktionsledet. I datorspelsproduktionen kan kompositören finnas med i hela processen medan filmkompositören i regel kommer in i slutfasen. Istället har filmkompositören större utrymme för precision och nyanser. Fäldt hävdar att spelinteraktiviteten begränsar musikern till tre fungerande ställen: områden, strid och karaktärer. Vidare gör ljudspårens stora utrymme att spelmusiken begränsas, görs kortare, fler avsnitt används gång på gång. (Fäldt 2004:21) "

Skrivet av: Alf Arvidsson



Länk:
http://www.umu.se/kultmed/forskning/Musik%20i%20datorspel1.pdf#search=%22%22Jakob%20F%C3%A4ldt%22%22

Hemlängtan

Ni som inte känner mig sen tidigare vet kanske inte detta, men när jag var liten (fram till ungefär 12-13-14 års ålder) hade jag fruktansvärd hemlängtan när jag var borta. Jag var nämligen med i scouterna och åkte på övernattningar och hajker och liknande. Min hemlängtan var tämligen intensiv, jag grät och isolerade mig ganska mycket. Det gick över, både kortsiktigt och långsiktigt, men det var plågsamt när det väl var igång.

Den senaste gången jag minns att jag hade ett riktigt "anfall" av hemlängtan var på min första vända till Rånö seglarläger (fram tills då den längsta tiden borta hemifrån) där jag satt länge och grät på rummet och liknande. Så här i backspegeln så kan jag bara tacka mina päron som stoiskt ignorerande mina snyftande bedjanden om att få åka hem från diverse hemska läger, kollon, övernattningar och liknande. (Även om Gråskägg 1991 var lite väl VÄL för en stackars nio-åring, snacka om crashcourse.)

Grejen är att jag tror inte min hemlängtan inte riktigt växte bort utan snarare att den ändrade form. Istället för att få hemlängtan när jag var borta så blev jag bara väldigt hemkär. Jag gillar att vara hemmavid eller åtminstone på ställen som är väldigt bekanta. Jag har faktiskt ingen större lust att resa någonstans utan föredrar att vara hemma.

Varför dra igenom det här om hemlängtan och sånt?

Därför att jag idag efter samtal med flickvännen och päronen, samt lyssnandes på lite halvnostalgisk musik (påminner om vad jag gjorde i våras), så fick jag ett liknande hugg av hemlängtan som jag fick när jag var liten. Skillnaden är väl att jag är väl medveten om det och att det går över. Och att jag inte kan göra något åt det. Men likförbannat så är det så det känns.

Saknar...
...flickvännen
...föräldrarna
...syskonen och syskonbarnen
...polarna
...bandet
...fridykningen
...min egen säng
...svensk TV
...svensk pizza
...klassisk hemmafest med hårdrock och bärs
...rollspelet

Nä, nu får jag sluta.

Paketet har anlänt

Tänkte väl att jag missat något.

Paketet kom för två dagar sen och allting i det var ok. Det hade haft en ganska tuff resa, men allting anlände intakt. Osten som mina föräldrar skickade (underbar Gouda) var lite smält och deformerad, men fullt ätbar.

De skickade också med lite spel, om jag skulle tröttna på de jag har. Jag fick också en skiva med foton från i sommar som jag ska kolla på nu i helgen, hade jag tänkt. Alla mina tidningar som kommit medan jag var borta kom med också. Har saknat en hel del och jag har inte ens kommit igenom hälften ännu.

Också mina regnkläder, 4 örngott, exotic snacks och svensk senap!

Life on Mars

Ja, det är David Bowie, men det är också en sjukt bra, brittisk serie som jag börjat titta på.

Kort och gott handlar det om Sam, som efter en bilolycka tycks ha hamnat i året 1973, han är polis och det är mycket som är annorlunda. Det låter Corny, men det är en dramaserie, med rätt lite komedi (förutom Sams anakronism då). Det som är bäst med serien är musiken. Mycket Deep Purple och The Who och allt annat skönt från 70-talet.

Till exempel: Sam och hans boss är allmänt sura på varandra och börjar slåss med varandra framför en koma-patient. Musik: Lazy med Deep Purple. Funkar perfekt. Sen sitter de vid sängens fot och röker, helt uppslagna. FRAMFÖR EN KOMA-PATIENT.
Ja, jävlar.

Vädret är i alla fall bättre...

Men annars är det väldigt enahanda. Det händer verkligen inte mycket, vare sig här eller på jobbet. Det mest skojiga var att jag fick mitt RAM-minne uppgraderat idag för en nätt summa. Allting flyter verkligen så mycket bättre nu.

På jobbet så börjar jag faktiskt se ljuset i tunneln på det här projektet. Det börjar komma såna här meddelanden om "Det behöver du inte ändra på, det är för sent i alla fall". Så snart är det väl den sista gången.

Övertid

Idag hade jag tänkt att gå och handla och slänga in lakanen i tvätten och få saker och ting gjort efter jobbet. Vafan, det hade inte hänt något på hela dagen... Då kommer min projektledare in och säger att det spel som jag skulle testat i söndags skulle komma runt klockan 4-5 idag... och den skulle testas då...

Så jag satt kvar till sju och testade färdigt skiten. Som tur var så var spelet i bra skick. Buggarna fixade och bara några få buggar att skicka in igen, så jag kunde gå och handla och vara hemma till halv nio. Hann göra middag och lunch till imorgon och i övermorgon, men någon tvätt blev det inte...

Utvecklare suger ibland

Jag skulle jobba några timmar idag för att göra regression (dvs, man får tillbaka en ny version och man ska kolla att buggarna man rapporterade är fixade) för ett spel som skulle in till submission (alltså en sista vända för att bli godkänt för försäljning), men när jag hade fått igång allt och valt svenska som språk på spelet så:

1. Den gamla buggen som gör att det inte går att starta ett nytt spel på svenska är fortfarande kvar.

2. Hela den "svenska" delen i spelet är på engelska.

Eftersom jag skulle göra den svenska versionen av spelet så fanns det inte så mycket mer för mig att göra än att gå hem igen. Fick betalt för 3 timmar när jag var där i 45 minuter. Utvecklarna för spelet är väldigt lata, känns det som. De bryr sig inte om att fixa buggarna som vi skickat in och i stället skickat oss en annan ny version som vi skulle buggtesta, alltså inte göra regression på. Pah.

Annars var helgen rätt händelselös, tog det lugnt och sånt, köpte en fåtölj på lördagen och passade på att sova ut ordentligt.

Dåliga åskledningar?

Hela Enzyme var utan ström i morse när vi kom dit och efter lite väntan fick vi lämna telefonnummer och gå hem. De skulle ringa när strömmen kom tillbaka och annars vid 16.00 så vi får reda på vad som händer. Vi får fortfarande betalt, men dagen utan arbete gör att vi kommer efter en massa deadlines.

Och det är varmt, skitfuktigt och allmänt jobbigt att tänka. Jag längtar till hösten!

Fuktigt

Vädret alltså. Det är så fuktigt och varmt att man känner sig smutsig hela tiden. Dusch hjälper för stunden, men man blir snabbt lika klibbig igen. Jag ser fram emot hösten och vintern faktiskt.

Har nu avslutat mitt andra spel (alltså rapporterat klart buggar). Kunde inte hitta några i den senaste versionen som var "dödande" nivå på, så nu ska det bara godkännas och sen kommer väl samma spel till de andra konsolerna.

Soffa, namnsdag och sånt.

Idag kom vår soffa som vi fick låna av hyresvärden, den var fan inte lätt att få upp, Calle och jag var helt sjöblöta när vi var färdiga. Det är svårt att förklara, men det är väldigt jobbiga vinklar i lägenheten, vi får inte in något så stort och otympligt som en soffa. Den gick heller inte att montera ner.

Jag fick också reda på att jag har namnsdag idag och som ett brev på posten, eller det var ett brev på posten, så fick jag ett paket av Rebecka och röstmaterial från Sverige. Jag fick också ett formulär från den allmänna kanadensiska sjukförsäkringen som jag skickat efter, eftersom jag skulle anmäla mig till den.

På jobbet händer ingenting just nu, jag sitter och väntar på svenska versionen av det spelet som jag jobbar med... Jag sitter och är tillgänglig sådär... Det är sådana där tillfällen man ska ha en bok eller ett spel. Spel finns det, så jag sitter och spelar Neverwinter Nights. I sisådär 7 timmar.

Pontus...

fick mig att rysa idag. Väldigt mycket...

Så otroligt mycket nostalgi för mig. Tidigt 90-tal... Svensk musik. Pontus & Amerikanerna. Började med "Min bror och jag" och fortsatte med "Godmorgon Columbus".

Undras vad för annan mysko musik som ligger långt där bak i huvudet.

En månad + 1 Dag

Idag är det en månad sen jag anlände till Kanada. 11 kvar. =)

Jag trivs rätt bra för tillfället. Jobbet har kommit igång och jag har 1100 dollar på kontot. Jag saknar Rebecka jättemycket, men även min familj. Jag saknar mamma och pappa, mina syskon, mina syskonbarn och min kisse. Häromdagen tog jag ner en liten kisse från ett träd där den satt och jamade. Den hade säkert kunnat klättra ner själv, men jag tog chansen att få gosa med den lite. Tror fan om den inte började följa efter mig en liten bit.

Som tur var, passerade vi snart kissens revir och han/hon vände tillbaka. Den var precis i "efter kattungen"-fasen, men fortfarande så liten att den bara försvann i famnen. Är van vid att Jazzi är så stor, så alla andra katter är mindre.

Ansträngning

Idag började jag äntligen jobba på den svenska versionen av det projekt som jag håller på med.

Rent ärligt, så började jag tröttna på att inte göra något alls på jobbet, det är kul att anstränga sig lite. I övrigt, så har den Walesiske testaren äntligen fått tag på en lägenhet. Vi har blivit rätt tjenis med honom och han kom förbi och bjöd på öl för att fira.

Vädret har varit rent underbart idag. En lätt vind och temperatur på 18-19 grader. Precis vad jag behövde. Jag kunde somna ordentligt utan att svettas och det går att tänka ordentligt.

Jag handlade en jävla massa mat idag också, så jag behöver inte gå till stormarknaden på länge.

Imorgon ska jag tvätta, tror jag.

Thunder!

You've been... Thunderstruck, Yeah, yeah, yeah, Thunderstruck!

Just nu åskar det som FAAAN här, blixtar, dunder, magiska under. Ljuset lade av ett tag, men kom på snart igen, det verkar ha stabiliserat sig nu, men det var spännande ett tag.

Annars så händer det lite på jobbet just nu. Jag sitter och spelar färdiga spel och får betalt för det. Inte så illa pinkat.

Branschen...

Idag slet jag jag som fan med att bli klar med översättningen till det där spelet jag nämnde i gårdagens inlägg... Jag var nästan färdig (runt två-tre på eftermiddagen) när min projektledare kom in och sa att de hade fått den svenska, finska och den norska översättningen (Den danske testaren svor högt). Jag hade alltså nästan översatt ett helt spel och det skulle inte användas.

Aja, sån är branschen. Ena stunden är det "VI MÅSTE VARA KLARA MED DET HÄR NU!" och andra sekunden är det "De behöver det inte längre".

Jag korrläste den svenska översättningen istället. Den var på vissa delar bättre, men de hade tydligen inte tillgång till de fraser så som det skulle användas. Lite korrigeringar senare och spelet kommer nästa vecka, som antagligen jag måste testa.

Det är så satans varmt idag, så jag står knappt ut.

Och så satt jag och pratade med Rebecka i minst två timmar via Skype. Det var så najs, så najs, så najs...

Ajusteja... Bloggen.

Slut!

Översättare, jag?

Fyfan, det började normalt, det vill säga, jag hade inte mycket att göra.

Jag fick köra igenom ett spel som skulle testas på fredag, så det funkade och så.

Men sen på eftermiddagen kom bomben. Tydligen så har en översättningsstudio inte levererat den svenska (och finska och danska) översättningen av ett spel till Enzyme och den ska in på måndag klockan 12. Den översättningen föll på mig, den finske testaren och den danske testaren. Jag ska alltså översätta ett helt spel till svenska... Det var minst sagt en utmaning. Fick jobba över två timmar idag och plöja igenom hela textfilen som ligger på kanske 5000 ord.

Och allt ska vara klart på måndag förmiddag. Fyfan. Men det är väldigt kreativt. Man märker hur både rikt och fattigt det svenska språket är på samma gång. Översättare får mer betalt. Jag vill vara med i eftertexterna damnit!

INTERNET!

Äntligen tillbaka online. Det tog ett tag.

Jag orkar inte skriva något inatt, för jag har suttit och kopierat upp alla mina inlägg från förra datumen nedan. Börja från 20 juni, så har ni lite att läsa.

Trettonde Arbetsdagen

Jag har varit på banken och fått mitt bankkonto nu, så nu är jag ännu mer i systemet. Kan fortfarande inte skaffa mobilabbonemang pga. den fåniga regeln om att ha två giltiga ID-kort. Imorgon kommer förhoppningsvis Internet vara uppe igen. Jag är tjatig, jag vet, men vi har inte så mycket att göra (eller orkar göra) efter arbetsdagen.

Jag fick spela igenom ett barnspel idag, vilket tog en kvart, enbart för att det inte gick att spela fortare. Det är riktat till 3-4 år gamla barn, så man kände sig lagom hjärndöd efter ett par omgångar. And Joy of Joys, det kommer en svensk version på fredag.

Det får gärna hända något nu. Som till exempel INTERNET imorgon, om det inte kommer då blir jag väldigt besviken.

Tolfte Arbetsdagen

060710 – Tolfte arbetsdagen

Idag fick jag i uppdrag att installera ett spel för att se om det gick att starta. Det gick inte, så dagen fortsatte med inget att göra. På vägen hem hade vi sällskap av en ny testare. Han kom från Wales och skulle testa engelska spel. Lucky Bastard. Han har i alla fall att göra.

Vi fick reda på av värden att vi på onsdag kommer att ha Internet igång. Änt.lig.en. Det kommer vara hur mycket mejl som helst i min Telia-box. All jävla spam. Också sisådär 23 dagböcker. Det kommer inte ha så stor inverkan på mina sovtider, för ingen i Sverige är online när det är natt här, om de inte är väldigt morgonpigga.

Idag är det väldigt fuktigt och varmt, det behöver regna lite snart, för det är väldigt kladdigt. Annars har det varit uppehållsväder med mycket värme och sol.

Jag fick mitt kort med mitt social insurance nummer på idag också, det kanske tillsammans med mitt pass duger som dubbel ID, så man kan skaffa mobilnummer. Inte för att jag kan ha den igång under arbetsdagen, men det är ändå bra att ha. Med vårt nuvarande fasta telefonnummer, så ringer vi för 6 cent i timmen till Europa, det är en rätt bra deal. Det kostar 10 cent inom Kanada och till USA.

Möbelhelg II

Nu sitter jag ut vid vårt köksbord med ordentlig mus och ställning med kroppen. Bordet är rätt stort, så vi får lätt plats med datorer och sånt. Vi har någon ”circuit breaker” på ett par uttag i köket och den brukar dö när jag kör igång mikron. Det går att fixa, men det är irriterande. Idag tvättade vi för första gången också. Efter en snabb räkning insåg vi att det inte är värt att köpa en egen tvättmaskin. För att tjäna in på tvättomatens avgifter så måste vi tvätta över 300 tvättar på ett år. Vi kom snabbt fram till att vi bara kommer att göra minst hälften av det under det året vi är här.

Vi har också inget tvättsnöre, så det hänger kläder lite överallt här hemma just nu. Mina kläder tog snabbt upp all plats i min byrå jag köpte, så jag måste ha lite mer möbler, tror jag. Jag packade ner alla mina vinterkläder i bagen som jag sen lade långt in i den gemensamma garderoben.

Möbelhelg

Roligt datum idag också, hehe. Idag var jag och Calle och köpte möbler på begagnade möbelstället. De kommer att levereras imorgon bitti mellan 8 och 8.50 efter lite trassel. Jag köpte en byrå, så nu kan jag packa upp mina prylar. Jag köpte också två ”sängar” vilka går att sätta ihop och med en stor bäddmadrass så blir det en bra dubbelsäng. Jag tog också en Sears-katalog så jag kan beställa lakan och sånt tills Rebecka kommer. Från den katalogen kan man också beställa rullgardiner och sånt, men det blir när vi betalat hyran för nästa månad som man kan planera sånt. Calle vill köpa gitarrer, jag väntar nog med det, 149 dollar från Sears, jag klarar mig utan ett tag faktiskt.

Fan vad det ska bli skönt att 1. Sova i en riktigare säng än den här luftmadrassen. 2. Få möbler så jag kan sitta normalt vid köksbordet (köket är där jag kan ladda datorn). 3. Få Internet nästa vecka. 4. Få packa upp mina väskor.

Imorgon ska vi gå och tvätta på tvättomaten, jag vet inte riktigt hur det funkar, men är det för dyrt så får vi överväga att skaffa egna tvättmaskiner. Kläderna blir fort sunkiga i den här hettan, men det är i alla fall svalt på jobbet, så där sitter man inte och stinker.

Elfte Arbetsdagen

Ett år kvar till 070707 idag. Inte för att det är ett så speciellt datum, men ändå. Efter 121212, så kommer det inte ett liknande datum på läääänge. Idag hände absolut ingenting på jobbet, jag satt och kollade på Wikipedia hela dagen och förbannar mig själv lite för att jag inte tog med alla mina spel, så jag har något att spela här när man inte har något Internet. Inte på jobbet då, men hemma. Jag kan å andra sidan fortfarande inte ladda datorn på mitt rum, men det kan vi förhoppningsvis lösa genom en förlängningssladd in till Calles rum och lite borrning i väggen.

Vi har en telefon nu också, en fast, som man kan ringa till, kom ihåg att vi är sex timmar bakom er i Sverige. Telefonnumret är [utlandsprefix]-1-450-229-6705.

Nu är det i princip helg igen, det kanske blir en bio (biografen ligger tio meter ner för gatan) eller något annat. Imorgon ska vi köpa möbler (finally!) Hoppas att vi hittar allt vi vill ha. Jag vill ha skrivbord, byrå, säng, matsalsbord, stolar, kanske en fåtölj, spegel, garderob (hehe)

Tionde Arbetsdagen

Ho, ho, ho, ännu en arbetsdag där det inte hände så mycket. Som jag misstänkte är det inte så många spel som översätts till de skandinaviska språken, så det händer inte så mycket just nu. Jag fick lön idag också, 600 dollar totalt, varav 89 dollar var för 19 dagars hyra på det här stället. Jag kan inte lösa in den förrän på tisdag, då jag ska till banken och öppna konto. Det blev Bank de Montreal. Jag ska ha Internettjänster, IBAN-numret till banken, ett kontokort så jag kan betala mer med kort. Det funkar bättre, eftersom jag inte kan hålla hårt i kontanter. Tyvärr är det ju några ställen här som INTE tar kort, så jag måste ta ut då och då. Calle gillar kontanter dock, så han betalar tillbaks allt som vi delar på i kontanter.

På jobbet, när jag inte har något att göra, så sitter jag på Wikipedia fortfarande. Idag kollade jag igenom lite TV-serier som jag vill se och så tittade jag på en massa Marvel-serier som jag inte kommer att kunna läsa genom min X-men prenumeration. Mamma och pappa får ordna eftersändning nu när jag har en adress. Men först ska de ju komma hem från semestern och sånt.

Om en vecka exakt, så har jag Internet. Det ser jag mycket fram emot. Jag tror inte jag har varit utan Internet så länge som jag varit nu. Det känns som man missat så mycket, både nyhetsmässigt och nöjesmässigt.

Jag vet inte om jag äter så pass bra som jag vill göra, men jag håller mig borta från de värsta fällorna i alla fall. Måste dra ner på brödet helt igen bara. Har inte hittat något knäckebröd här, men det fanns i Saint-Jerome, så om jag kommer tillbaka eller till något större centrum, så ska jag köpa upp mig på en massa. Här i Kanada har det en massa sköna smaksatta hummus-variationer; Peppar, vitlök, örter, allting. Peppar var rätt gott, men lite för mycket peppar.

Nionde Arbetsdagen

Idag bytte vi spel, vi skulle nämligen assistera några andra testare i ett Coop-läge, dvs läget där man hjälper varandra genom kampanjen, något som blir vanligare och vanligare nu för tiden. Calle jobbar övertid, men jag hade ingen funktion för testaren och fick gå hem vanlig tid. Jag fick också reda på att vi kommer få Internet nästa vecka, för 20 dollar i månaden får vi tanka 100 GB i 1200 KB (9,6 Mb)/s. Det är inte dyrt, kanske 135 spänn i månaden. Bra timing också. Min träning i Eve är färdig den 17 juli eller någonstans däromkring.

Grötkokandet gick bra, men man får vara på sin vakt när man gör den på spisen, jag rörde om hela tiden och tog bort den bara lite för sent, så den blev lite för hård, men det vet jag till imorgon. Calles frukost idag: Munkar och Kaffe… Han har väldigt dåliga influenser på mitt ätande. Han sa igår att Kycklingnuggets, Pommes Frites och Ketchup är bra mat. Billigt kanske, men inget som jag kan äta varje dag precis. På vårt närköp finns det en sushitallrik för 42 spänn. Den tog jag till lunch idag och det var gott. Måste göra lite lunchbudget om jag ska kunna äta det… 46 spänn om dagen, 20 arbetsdagar… det är 920 spänn av vår månatliga lön på 7260 spänn. Det är om jag äter det varje dag. Fick höra från Calle att det tydligen var billigt för lunchbetalande… Vette fan. Jag får nog begränsa sushi-ätandet till varannan eller var tredje dag. Den var verkligen god. Hittade Beef Jerky också, så det kan man köpa och snaska på. De hade goda bita bönor i tomatsås också. Min mage tog hämnd på mig för de senaste dagarnas utsvävningar med Subway-smörgåsar. De är så förbannat goda. Jag måste också hitta knäckebröd. När man väl börjat med mycket fibrer i kosten är det väldigt svårt att klara sig utan. Nu är det tillbaka på den smala vägen igen i alla fall. Jag har multivitaminer att ta också, eftersom jag är lite halvdålig på att äta grönsaker.

Jag har en postbox nu också, man kan passera utan problem på hemvägen och hämta posten. Min adress är:

Jakob Fäldt
45 Morin
Sainte-Adèle, Quebec
J8B 2P6
CANADA

Jag vill ha svensk, hyvelbar, hushållsost, Påslakan, mina regnkläder, min prenumeration på Sweden Rock. Jag har en hel lista i huvudet på saker som jag vill ha mer, men vafan, det här får duga nu. Ola får gärna skicka HMÄ hit också. Jag kan betala för portot.

Åttonde Arbetsdagen

Idag hände det inget speciellt på jobbet, jag hade siktet på lunchen, då jag och Calle skulle gå till stället där det säljs gamla kylskåp. Det tog nästan en timme att gå hela vägen dit och sen skulle vi tillbaka också. Vi fick kylskåpet levererat till klockan 17, så vi gick tidigare från jobbet. Det var inget problem, då vi jobbat in det vi skulle ha gjort i alla fall. Kylskåpet är av en amerikansk modell och därför jättestort, men vi fick upp det med hjälp av gubben som sålde det till oss. Han var väldigt hjälpsam och sånt, så nu står det här i köket och ska kopplas in. Härnäst, Mikro, möbler och liknande. Det ska vi göra på lördag. Fortfarande inget duschförhänge, men jag ska kolla en extra gång på dollarama så jag är säker. Jag köpte en kastrull för två dollar hos en som säljer begagnat också. Den ska jag bara diska först, sen ska jag testa att göra gröt imorgon.

Sjunde Arbetsdagen

Det får bli en kortis idag, jag har sett på film på datorn och jag har mindre än en timmes batteritid kvar. Jag kan nämligen inte ladda min dator i mina kontakter, eftersom de inte är jordade. Jag får inte in min konverter nämligen. Jag såg Världarnas Krig. Den var spännande, men man visste ju hur den skulle sluta. Snygga effekter och lagom slibbigt och kladdigt.

Idag var vi och tittade på två saker, när bankerna är öppna och var möbelaffärerna finns. Den som har använda saker ligger en bit norrut, vilket är nästan en halvtimmes promenad från oss eller en timmes promenad från jobbet. Heh. Avstånd. Jag behöver en cykel. Jobbet var som vanligt. Spela spelet jag jobbar med, rapportera språkbuggar. Fick köra på en annan konsol också, som var totalt instabil. Kan man inte köra igenom spelet, så kan man inte språktesta det ordentligt heller.

De har städat golvet i vår lägenhet idag, så det känns lite fräschare. De har även installerat myggnät i fönstren på framsidan, så nu kommer inte jag storkna av värme under natten. De har också av någon outgrundlig anledning slabbat över (det kan inte kallas målning) den rosa färgen i badrummet. Ni som kommer hit får se själva. Jag vet fortfarande inte hur man kan skaffa duschförhänge här. Imorgon ska vi i alla fall köpa en kyl/frys. Det måste köpas, för vi ska lämna tillbaka den lilla vi lånade från värdinnans restaurang ”Chat Noir”. Helt O-ironiskt så stryker det dessutom runt en svart katt runt restaurangen. Fattas bara.

Flytthelg II, Återkomsten

Dagen är förvisso inte slut ännu, men det är nära på. Idag gick jag och Calle runt och lallade runt Sainte-Adéle för att kolla vad som fanns. Vi åt frukost på Subway eftersom vi inte har något att göra frukost med hemma. Calle har ingen brödrost till sina våfflor och jag har ingen mikro till min gröt. Vi gick sålunda till Dollarama, butiken där allt kostar en dollar. I hopp om att göra några klipp köpte vi nästan ett helt bohag. Tallrikar, glas, bestick, toarullar, disktrasor, you name it. Vi förstod efter lite meck hemma varför allt kostar en dollar. Diskborstarna suger, de är för hårda. Skruvmejslarna håller inte och hammaren har löst huvud. Till mitt stora förtret så är det bara i köket som min jävla dator kan ladda. Alla andra jordade uttag är för stora för att passa min konverter och jag får inte in den i ett ojordat uttag, så klart. Det vi inte köpt nu är kastruller och stekpannor + mikro och Kyl/Frys, men det är inte öppet idag ändå.

För att vara en bergsby/håla, så är det skitmycket trafik genom Sainte-Adéle. Speciellt upp för den branta backe där vårt hus är. Det låter som en motorväg när fönstrena står öppna. Men vafan, de älskar sina bilar här. Vilket jag på en viss nivå kan förstå, eftersom man inte kommer någon vart utan en bil. Det är tydligen svårt att få gå en kurs om man inte är kanadensare dessutom, så det hela tycks vara rätt kört på den fronten. Haha, kört. Hajar ni? KÖRT!

Solen har för övrigt varit väldigt stark idag, så det är varmt och torrt. Det är molnigt dock, så det kommer väl mer regn så småningom. Jag saknar mitt Internet väldigt mycket, för då hade man åtminstone något att göra när man är sysslolös och inte har någonstans att sitta. Luftmadrasserna funkar någorlunda, men de andas inte någonting neråt, vilket gör att jag är sjöblöt när man sovit. Säng ska därför införskaffas. Ingen Hästens eller liknande, men en sån som jag har hemma borde inte vara för svårt. Vi har inte hittat den möbelaffären som har begagnade möbler, men vi hittade den med begagnade kyl och frysar. Vi ska dit på tisdag, antagligen på en förlängd lunch, eftersom de stänger klockan 17 och vi slutar på jobbet klockan 17.

Flytthelg

Jag och Calle har nu flyttat till vår nya lägenhet i Sainte-Adéle. Den var verkligen så tom som vi misstänkte. Det var inte en pinal kvar, inte ens draperiet i duschen. Vi valde rum och blåste upp våra madrasser. Vi har inköpt två identiska luftmadrasser nämligen, som vi har bäddat säng i. De är förvånansvärt bekväma, men jag ska så fort som möjligt skaffa mig en riktig säng, som det med lätthet får plats två i. Jag behöver också köpa ALLT annat som man ska ha i en lägenhet. De lämnade inte ens kvar några glödlampor, jag sitter och skriver detta i det bleka skenet från datorskärmen. Det finns heller inga jordade uttag i det här rummet, så jag kan inte ladda min dator här. Det är förvisso inte meningen att jag ska använda datorn i det här rummet, men jag ville i alla fall ha möjligheten. Undrar om man kan fixa det med hyresvärden. Jag ska också ta lite bilder på den imorgon, så får ni se hur lite den är möblerad. Vi kommer att få låna en soffa av vår hyresvärdinna i alla fall, så vi har någonstans att sitta. Men ändå, vi måste köpa allting själva. Det blir nog lite i taget. Vi kommer få telefon också. Det jobbiga med ID och liknande kommer lösa sig genom att hyresvärdinnan öppnar ett abonnemang i sitt namn till övervåningen i hennes hus (där vi nu bor), men vi ger henne pengarna varje månad för vad det kostat. Det skulle tydligen kosta över 100 dollar första månaden (anslutningsavgift och så vidare) så vi får ta det lugnt med ringandet här ifrån. Men ni får såklart ringa mig. Kom ihåg att det är 6 timmar bakåt bara. På helgerna är det eftermiddag här när det är kväll och natt för er i Sverige, så då kan man ringa. På vardagar är det lite knepigare. Jag är på jobbet mellan 9-17 här vilket är 15-23 i Sverige. Jag kan ringa från jobbet på lunchen gratis, så det har jag utnyttjat några gånger. Internet kommer vi antagligen att få via värdinnans pojkvän genom att ansluta till hans trådlösa nätverk. Niiiice.

Huset som vår hela etage-våning ligger på, ligger nästan mitt i Sainte-Adéle med en fantastisk utsikt över laurentiderna. Åtminstone tror jag det är laurentiderna. Det är i princip gångavstånd till allting, men när kanadensarna säger att det är precis om hörnet, så menar de alltid med bilavstånd. Vår värdinna sa att butiken med begagnade kylskåp och sånt fanns en kort bit ifrån oss, vilket innebar en promenad på 15 minuter. Vi har fått låna hennes lilla cola-kylskåp (hon äger en restaurang bredvid huset) så vår (min, vill säga, Calle har ingen) mat inte ska inte ska bli dålig. Här i Kanada är alla de butiker vi behöver besöka stängda fram till tisdag, så vi kan inte åka (GÅ!) och köpa köksberåd och möbler förrän på tisdag. På måndag kommer vi i alla fall få tillbaka en del på hyran, eftersom Enzyme ska betala första månaden på hyran och den månaden har inte gått ännu.

[lite senare]

Jag fick nog av den ångestladdade tystnaden (eller Calle fick, jag minns inte) och vi gick till närmaste Depanneur (typ som Dygnetruntbutik som är öppet dygnet runt) och köpte glödlampor. Det regnade som tusan och med besked på den fina dag vi fått. Ja, vi hade inga glödlampor i lägenheten. Det har vi nu och det känns redan bättre. Upptäckte också att de enda ställen i lägenheten som det finns jordade kontakter är i Calles rum och vid spisen. Jag måste alltså ladda batteriet där när det behövs. OM nu inte jag skaffar en liten fin konverter, så jag kan koppla in min konverter i ett ojordat uttag. Frågan är om det är så smart. Datorn kanske pajar. Ska fråga på jobbet och när jag ringer hem igen.

Långhelg igen

Idag gick jag upp relativt tidigt och gick till banken för lite hjälp med språket. Jag fick tala med direktören för banken, som kunde lite mer engelska. Hon var hjälpsam och så, men det behövdes ändå ett antal saker för att öppna ett konto hos dem. Jag behövde mitt pass, ett referensbrev från handelsbanken, där de visar vad jag har för finansiellt status eller något liknande och ett slags anställningsbevis från Enzyme. Allt är omöjligt att skaffa nu under helgen. Jag köpte också täcke och kudde på maxi. Sen gick jag tillbaka till rummet där jag satt och spelade spel tills det Calle vaknade och sen spelade jag mer spel, åt lite lunch, spelade mer spel och tittade lite på TV. Jag vill uppgradera ramminnet i den här datorn, spelen går slött under bara 512 MB minne. Allt i allt en rätt händelselös dag och jag somnade rätt sent.

Sjätte Arbetsdagen

060629 – Sjätte arbetsdagen

Idag fick jag spela spelet jag jobbat med på en annan konsol, det var roligt, men lite frustrerande ibland. Spelet kommer på svenska och min Project Manager tyckte att jag skulle ”träna” på den engelska versionen, så jag vet hur man spelar igenom det på svenska sen. Det tog typ tre fjärdedelar av dagen. Den resterande fjärdedelen spelade jag om det. Efter arbetsdagen gick Calle och jag upp till vår blivande lägenhet och skrev på hyreskontrakt och betalade första hyran. So far, so good. Vi fick också en deal med ägarinnans pojkvän om att dela på Internetanslutningen genom att ansluta oss till hans trådlösa nätverk. Det hela blir mycket billigare än om vi skaffar eget. Problemet blir att det inte kommer att ske tidigast förrän i mitten av juli eller senast i början på augusti. Förhoppningsvis kan vi kanske skaffa ett slags temporärt Internet till dess om vi nu absolut måste ha ett.

Vi fick sen skjuts av Enzymes VD (Det är lite coolt) och Calle och jag gick till gallerian igen, där jag skulle öppna bankkonto. Det gick INTE. För det första, ville de ha två sorters identifikation (I mitt fall, Social Insurance Card och mitt Pass, min svenska ID funkar såklart INTE.) För det ANDRA, så ville de ha något slags referensbrev från min svenska bank där de säger att jag är en bra kund, att jag inte har skulder, med mera. Jag blev lite konfys, mest pga. hennes dåliga engelska, men hon sa att jag skulle komma tillbaka imorgon och prata med direktören, som kunde bättre engelska.

Efter det här skulle jag skaffa mobilabbonemang, det gick såklart inte heller, eftersom man måste ha 2 former av ID-kort. Det har jag, men det svenska gäller inte. Ok, så jag frågade om jag kunde skaffa ett kontantkort istället. Ja, det kunde jag, men då kan man inte ringa till Sverige med den. Ett jävla moment 22. Nu kanske ni undrar, om det inte går att få en annan sorts ID i Kanada. Det verkar som det enda sättet att få ett kanadensiskt ID-kort är att skaffa ett kanadensiskt körkort och det har jag varken tid eller ork till just nu. Kanske senare, men NU? Jag gick också och frågade om man kunde få fast telefoni i vår nya lägenhet i en annan affär. Där krävde de också 2 sorters ID, men där kunde jag skaffa fast telefoni med mitt pass och mitt VISA.

Allt som allt, så dröjer det ännu några dagar eller en vecka eller två, innan jag kan komma online igen eller ringa hem till Sverige.

Femte Arbetsdagen

060628 – Femte arbetsdagen

Idag blev jag färdig med jobbet och skickade in det för att inkorporeras i nästa version av spelet. På förmiddagen. Resten av dagen hade vi i gruppen ingenting att göra. Wikipedia finns tillgänglig som sida på datorerna, så jag satt och slog upp allt möjligt. Allt från Seinfeld till Chtulhu. Jag fick alltså betalt för att sitta och slå upp trivia på Wikipedia.

Vi åkte hem och ringde den nya värdinnan och tackade ja till lägenheten. Vi skulle ses imorgon för kontraktspåskrivning och betalning av den första månadens hyra. Jag måste även ringa farsan ikväll (dvs när han har vaknat, vid 6 på morgonen.) Det kan bli många oförutsedda utgifter nu när vi måste köpa bohag och jag tror inte jag har så mycket pengar. Vi får inte lön förrän nästa torsdag.

Jag ska till banken imorgon efter jobbet och äntligen skaffa mitt bankkonto. Nu är man snart inne helt i systemet. Jag har ett Social Insurance Number, snart en permanent adress, snart ett bankkonto och snart en mobiltelefon som kommer att funka. Problemet är nu bara pengar, men vi får 550 sköna pengar (+ två dagar) på torsdag nästa vecka.

Fjärde Arbetsdagen

Idag fick jag faktiskt börja med det riktiga arbetet. Jag fick kolla en svensk översättning till ett spel som kommer att släppas senare i Sverige. På förmiddagen var det mest pappersarbete, men på eftermiddagen spelade vi spelet istället, kollandes efter språkbuggar.

Idag skulle vi också gå och besöka en lägenhet i Sainte-Adele. Vi gick dit, och hela byn ligger långt upp på ett berg (jobbets lokaler gör inte det) med fantastisk utsikt. Problemet var idag, att det var väldigt regntungt, så man såg inte så mycket, men när det är klart, kan jag tänka mig att det är väldigt fint. Byn är jättemysig med gamla, fina hus (och en del slitna också). Vår lägenhet visade sig vara övervåningen i ett snart renoverat hus. När vi flyttar dit kommer det inte att finnas mer än en soffa (som vi får låna av värdinnan) och en spis med ugn. Allting annat måste vi köpa till. Som tur är (eller så är det bara en bra affärsidé) så finns det en second-hand möbelaffär i närheten. Men kyl/frys står högst på priolistan. Värdinnan och pojkvännen kunde prata engelska (yay!) till skillnad från våra nuvarande värdar. Imorgon kommer vi ringa till henne och tacka ja. Det är 25-35 minuters promenad ner till Enzyme, så det är helt överkomligt. Backen upp är perfekt träning för mina knän, backen ner får jag ta med cykel eller något liknande.

Tredje Arbetsdagen

Idag började det som vanligt, förutom att Calles väckarklocka som jag fick låna inte är nådig. Hur som helst så var det uppgångsdags med frukost, dusch och sånt. Vi åkte med Andreas tillsammans med en ny dansk testare. Väl på plats (2 minuter sena) så stod vi ett tag och hängde och undrade vad vi skulle göra. Vi fick snart en uppgift, men jag hann prata med Arnaud och Sebastian om hur vi skulle göra med lägenhet och allt. Det verkar som Sebastian trivs där han är, och inte är lika motiverad av tidsbrist som vi är, så vi letar nu med Arnaud som hjälp (som har varit till jättestor hjälp, hjälpt oss ringa på annonser och liknande) efter en ny lägenhet. Den som vi tittade på för tre personer var jättebra, faktiskt drömlägenhet, men ligger alldeles för långt för två billösa typer som vi.

Gosh, darnit. Imorgon ska vi på en lägenhet som på pappret verkar ok. Hoppas att den verkligen är ok, för då kan jag slappna av det och börja koncentrera mig på annat. Imorgon ska vi upp lite tidigare, för det kommer stort besök så Andreas kommer dit tidigare, och därmed också vi. Det spelar ingen större roll för oss, för vi har ändå väntat på Andreas varje morgon ändå. Nu lär han ju komma när vi faktiskt är färdiga.

Första Helgens Avslut

Idag har det inte hänt någonting heller. Jag har tittat på TV, spelat datorspel, gått på en runt-kvarteret-promenad med Calle. Ok, lite har hänt. Imorgon är det tillbaks till jobbet igen och då får vi förhoppningsvis reda på om vi får den där lägenheten eller inte. Vi måste nämligen flytta ut före den första juli, annars måste vi betala för en månad till, när vi egentligen ska ha till den 19 juli. Vi har ögonen på en schysst lägenhet, men vi fick inte tag på dem i torsdags och det har gått tre dagar sen dess, så den kan ha gått redan. Om det är så, så har vi ett problem. Vi måste hitta en annan lägenhet, som det får plats tre personer i, som är möblerad, som har värmen betald, som vi kan få inom 5 dagar… Det blir tufft. Plus att vi måste jobba, och få möjlighet att besöka bank och sånt. Jag kan bara hoppas att den fortfarande är aktuell. Det blir jävla surt att betala för en månad till.

Ingen Arbetsdag

Idag har jag köpt mjölk och bröd. Tittat på Åttondelsfinalen där Sverige blev ägda av ”ze gerrrmanz”. Det är typ det… Tråkig dag. Vi kan inte göra något, för vi kan inte åka någonstans och allting är stängt, så vi kan inte fixa det vi ska fixa.

Det blir så hett i rummet och solen skiner rakt in. Ett stort problem än så länge här, är att jag inte är hungrig på kvällen. Vi äter rätt stora, sena luncher, men ändå. Fyfan, jag är så rastlös. Vill jobba, vill flytta, vill börja träna igen. Vill bli helt frisk, vill träffa Rebecka.

Ingen Arbetsdag

(Lyssnat på Celtic Frost)

Idag gick jag och Calle och undersökte shoppingcentret lite mer. Jag hittade alla tre mobiloperatörer här och fick reda på vad det skulle kosta att få ett abonnemang. 31.50$ (208 spänn) i månaden. Det är en hel del, men det blir billigare att ringa till Europa med det än med kontantkort. Sen är det ju inte helt nödvändigt att ha en fast telefon i den nya lägenheten. Idag fick jag reda på av Carine att Linn (Linne? Line?), hushållerskan, stjäl från de som hyr här. Carine har fått 20 dollar stulna och sitt kreditkort (som hon hann spärra) och hon rådde oss att gömma allting. Och självklart har jag kvar pengarna här och självklart är bankerna stängda tills nästa vecka. Självklart måste man också ringa och beställa tid för att få hjälp med nytt konto. Phuuuuh.

Annars har det varit händelselöst idag. För mig i alla fall. Det är någon sorts Quebecs nationaldag idag och imorgon, så det ska vara fester och sånt. Jag och Calle vet dock inte var, eftersom vi inte kan tala franska.

Spelen jag tog med mig flyter dåligt, måste nog ha mer RAM-minne till burken (plattan?) om det ska gå att spela på den. Jag ska läsa manualen lite och kolla vad man kan göra.

Andra Arbetsdagen

(lyssnar på Traste Lindéns Kvintett)

Idag var vi i ypperlig tid till carpoolen och förutom att jag var lite sen med att gå på toa innan Calle gick och duschade så gick det bra. På vägen till Enzyme lade jag märke till att många, om inte alla, skidanläggningar är gamla. Det är som att de lummiga gröna bergen är fullt med en massa ”Kröket” (familjen vet vad jag talar om).

På plats satt vi först och observerade några testare hur de jobbar, både hur de rapporterar buggar och hur de arbetar med varandra. Stämningen är lättsam, men de är alla koncentrerade. Efter en stund blev vi hämtade av Mateo (italienaren) och blev satta att funktionstesta ett spel. Det gjorde vi ett tag, fram till lunch, då det vankades Poutine, en lokal rätt för bara två dollar. Det rörde sig om Pommes Frites med brun, rätt så stark sås med någon slags vit ost (som typ gnisslar mot tänderna). Det var gott, men jag fick veta av Mateo att det inte var bra sort, så det smakar tydligen ännu godare annars. Jag tror bestämt att jag måste testa den.

Efter ytterligare lite testning blev vi skjutsade till Mateo till Sainte Agathe-des-Moths (fråga inte) till medborgarkontoret, där vi kunde få våra social insurance number. Så. Nu är jag i systemet. Känns bra. Nu kan jag ringa och få försäkring och sånt skoj.

Mer hände inte denna dagen, men jag fick smaka lite på branschen så att säga. Jag och Calle blev informerade om att vi kunde få testa på måndag natt (söndag 0.00 – måndag 8.00). Självklart hade det hela avbrutits innan vi hann åka hem. Andreas, som skulle skjutsa hem oss, glömde oss, så vi kom inte hem förrän 20 någonting.

Nu är vi lediga ända till på måndag. Herregud, jag har verkligen ingenting att göra och jag kan inte sitta och slösurfa eller någonting sånt. Vi har i alla fall fått hjälp med lägenhetsletandet av en fransk testare. Det blir antagligen Sebastian, Calle och jag som flyttar ihop. Sebastian får lära sig engelska och vi får hjälp med franskan och antagligen lite lärdomar på köpet. Den första juli närmar sig, då ska vi vara ute.

Traste Lindéns Kvintett – Olycklig
Åååh vad jag e olycklig,
För vårens milda grååååt,
Åååh vad jag e olycklig,
I själens mörka rum,
Olycklig, olycklig.

(Det paradoxala är att låten är väldigt up-tempo och glad, men ändå rätt vacker)

Första Arbetsdagen

Vi får skjuts av vår chef till jobbet. Han bor i Saint-Jerome precis som vi och är tysk. Han är fet (stor, hängande mage, snälla låt mig inte bli som han) och heter Andreas. Vi har en kollega i bilen från Nederländerna som heter Roland också. (Don’t call me Rollie) I bilen up till Saint-Adéle (som jag ska återkomma till senare) satt jag och Calle tysta i förväntan. Resan gick upp i bergen och jag såg bara skog, skog och underbara slalombackar. Jag är så glad att jag tog med mig alla vintergrejer, i vinter ska jag åka skidor. =)

[Detta är en parantes]
Jag är fortfarande sjuk, men min jävla näsa har lugnat ner sig i alla fall. Jag känner mig fortfarande allmänt svag och huvudet är tungt. Halsen har börjat krångla också, hostar och har mig. Jag har tammefan fått alla symtom nu. Jag borde rida ut det snart.
[Slut på parantes]

Enzyme labs ligger i ett gammal pappersverk, som är renoverat (och renoveras fortfarande). Säkerheten är rigorös, magnetkortet ska hänga runt halsen hela tiden och glömmer man det tillräckligt många gånger (7 gånger) så skickas man hem. Alltså hem som i utvisas till Sverige. Man får heller inte ha med NÅGRA elektroniska apparater in i byggnaden. Det inkluderar datorer och kameror såklart. Jag förstod snart (under introduktionen av italienaren Mateo) varför. Det är väldigt mycket prestige i den här branschen av att hålla saker och ting hemligt. Enzyme anlitas av de största, kan jag säga i alla fall (Jag läste det i en publicerad tidningsintervju, så det är ok att skriva). Över hela byggnaden finns affischer, lådor och liknande från spel de arbetat med och det är inga skittitlar precis. Självklart kan jag inte nämna vilka. Efter introduktionen, så fick vi leta buggar i ett opatchat Neverwinter Nights (det är ute på marknaden och gammalt, så det kan jag också nämna + att Enzyme inte jobbade med det) i ett buggrapportsprogram och lära oss hur man beskriver och rapporterar buggar. Det gick bra och vi fick tips och råd av Mateo. Det kommer att gå snabbt att anpassa sig till databasarbete. Det var rätt spännande att titta på de andra testarna hur de gör. Man ser hur ett spel utvecklas. Coolt. Carl och jag glömde lunch, så vi var tvungna att köpa hämtmat. Vilket blev dyrt. Jag kommer att göra lite extra mycket middag idag, som jag ska ta med imorgon som lunch. Sen pratade jag en stund med Julie Morin, om problemen vi har med personerna jag och Calle hyr rum utav. Det är en lång historia, men ägarna vill att vi flyttar ut pga. av den person som fixade uthyrningen. Denna person finns inte längre på Enzyme och ägarna till huset vi bor i är lite förbannade på denna person eftersom han eller hon hade reserverat våra rum från 8 juni - 8 juli, men vi kom inte förrän den nittonde och checken som ägarparet fick var från 19 juni - 19 juli. Vi är inte i klistret, utan ägarna är lite pissed på Enzyme generellt. Vi kommer mycket troligen att flytta ut från det här huset den första juli. Antagligen till Saint-Adéle, närmare till jobbet. Julie ska skriva ut lite annonser åt oss och Sebastián (den franska, färska testaren) kunde hjälpa oss med lite översättning.

Nu kommer jag till Saint-Adéle. Jag har inte sett själva byn, men omgivningarna är helt underbara. Skogsklädda berg så långt man kan se (och det är inte långt), bäckar, dalar och raviner överallt. Jag har svårt att tänka mig det hela i vinterdräkt, men det ska jag snart bli varse med, eftersom jag kommer att få utstå en vinter på sisådär fem-sex månader. Från typ oktober till april.

Resedagen

05.19

Klockan är 11.19 i Sverige eller 05.19 här i Kanada. Jag har ändå sovit över 6-7 timmar för jag var helt slut när jag kom hit. Näsan var i Niagara-tillstånd igår och jag är väldigt narig runt näsan, såsom är brukligt när jag är lite förkyld. Resan gick bra. Jag kom i alla fall fram. I Frankfurt gick jag till fel terminal först och hittade inte vart jag skulle. Jag var antagligen lite seg för när jag kollade med informationsterminalerna så sökte jag på Boarding-tiden och inte avgångstiden, vilket gjorde att min flight inte kom upp i sökresultaten. Det slutade med att jag gick till Air Canadas biljettdisk och fick gå igenom securitycheck en gång till. Ajusteja, på Arlanda köpte jag Ajvide-Lundqvists andra roman, den om de Odöda. Jag är rätt härdad mot sånt och tyckte ”Låt den rätte komma in” var mycket mer läskig. Däremot grät jag flera gånger när jag läste den andra romanen, för den var sorglig. Läste ut den på flyget.

Efter 4-5 sudoku, ”King Kong” och ”Sömnlös i Seattle” kom vi (jag och Calle träffades i Frankfurt) fram. Vi fick först stå i kön till passkontrollen som var enorm. Det tog väldigt lång tid. Sen fick vi stå i kön till immigrationsdisken som också tog väldigt lång tid. Men efter vi hade fått våra arbetstillstånd, som räcker till 18 juni nästa år, så kunde vi äntligen hämta upp vårt bagage. En testare från Tyskland som varit här i ett år redan, hämtade oss tillsammans med en fransk, färsk testare i hämtningshallen. Det var varmt och fuktigt som in i helvete. Tunga regnmoln hängde vid horisonten och jag var allmänt slö och förkyld. Vi åkte kanske en halvtimme lite norr om Montréal och svängde av vid Saint-Jerome. Här skulle vi tydligen ha det närmare till mer affärer och annat som det inte fanns i Sainté-Adéle. Vi fick reda på att vi börjar jobba på onsdag och därmed hade tisdagen till orientering, inköp och liknande. På onsdag morgon (8.20) skulle det komma en bil och hämta upp oss till Enzyme. Vid det här laget rann min näsa kopiöst och jag mådde allmänt mosigt.

Vi anlände i alla fall till huset där vi skulle bo, som verkade vara ett två familjehus med rum som de hyrde ut på bottenvåningen + kök (bilder kommer senare) och med värdfamiljen på övervåningen. Det är EN person som bor här, som kan engelska, förutom jag och Calle. Jag vet inte ens om han är inneboende som hyr eller om det är en äldre släkting. Jag sa till Calle att vi redan imorgon (läs: idag) skulle börja kolla i alla fall var man kan leta efter lediga lägenheter. Vi har i alla fall fått betalt i en månad (Tack Enzyme) så vi behöver inte oroa oss för den utgiften. Anledningar till att flytta härifrån: Det finns inga andra testare här förutom jag och Calle, så det blir ju inget sätt att socialisera på. Det är skållhett i rummen och ingen luftkonditionering. Och så den största pet peeven: Inget Internet. När jag sitter här och skriver, så är det offline, i Word. Jag vet inte heller hur jag ska formulera möjligheten att ansluta mig till familjens eventuella Internet eller ens om de har bredband (de har inget trådlöst, det har jag kollat). Det återstår att se vad jag gör, antagligen drar jag med mig min bärbara till jobbet och mejlar/skickar dagböcker via det. Det ÄR ju faktiskt en bärbar. Jag börjar väl med att försiktigt fråga om det finns Internet i fastigheten över huvud taget.

Jag ringde pappa via Calles telefon och sa att vi kommit fram, att det hade gått bra och så. Jag skickade ett långt sms till Rebecka också, hoppas jag kom ihåg hennes nummer rätt. Min öppnade linsvätskeflaska hade läckt i packningen, så det var saltlösning i en del av packningen. Inte så farligt, de flesta av grejerna i necessären var oskadda och mina ytterligare 3 flaskor hade klarat tryckkabinen. Jag slet upp lite kläder som jag ska använda och hängde upp vinterkläderna. Med en eventuell flytt i baktankarna plockade jag inte upp allting, eftersom jag då måste packa ner allting igen. Shorts åkte på och sen gick jag och Calle i en vagt beskriven riktning till en stormarknad där vi kunde handla frukost och mat. Efter en relativ kort promenad (Alla åker bil, vi såg inte en enda fotgängare, fast klockan var i och för sig 9 på kvällen när vi gick iväg) hittade vi en sorts ICA Maxi där vi handlade frukost. Jag, havregryn, kli, russin och honung, samt lite middagsmat för kommande kväll. Calle köpte Cola och Pop-tarts och tyckte jag hade absurda matvanor. Gårdagens citat från Calle: ”Allt gott är nyttigt”. Det ska tilläggas att Calle är sisådär 10-15 cm längre än jag och väger typ hälften vad jag gör. Han är alltså tanigare än Love. När vi kom utanför marknaden hade det börjat regna riktigt ordentligt med åskregn och allt. Det var bara att bita ihop och traska iväg till huset igen. Inga egentliga problem, förutom jag som började huttra istället för att svettas, som jag gjorde förut. VI ställde in matvarorna och bestämde oss för att däcka. Jag hade inga problem med det och började borsta tänderna och sånt. Väl i sängs, zappandes mellan kanalerna, med fläkten på för att varva ner, tyckte jag att rullgardinen var lite för kort ner. Jag drog ner den och hela ställningen ramlade. Rullgardingen satt inte fast på gardinstången utan lossnade när jag drog ner den för långt. Det gick inte att sätta upp den själv, så jag bad Calle om hjälp. Med gemensamma krafter och med hjälp av skäggot som kunde lite engelska, fick vi upp den igen. Han varnade för att dra den för långt ner och jag var glad att allting löste sig. När alla gått och jag återtagit min position i sängen så lossnade rullgardinen på eget bevåg. Nu svor jag högt och ryckte loss hela rullen från ställningen, rullade upp den och fixade det hela själv, den sitter nu inte hela vägen ner, vilket heller inte var nödvändigt, för jag sov gott ändå. Vi får se vad som händer när jag drar upp den… om jag drar upp den. Sängen var riktigt bred och hård, men var skön att sova på.

Planer för tisdagen: Skaffa mobilabbonemang, skaffa bankkonto och checkkonto, lokalisera det lokala centrumet för att orientera mig. Jag känner mig grovt handikappad utan mobil, men det ska som sagt lösa sig idag. Det regnar just nu och är jämngrått, självklart glömde jag mina regnkläder och jag har inga täta skor med mig. Jag tog heller inte med mig någon handduk, så jag köpte en billig på stormarknaden. Jag kommer antagligen att gå och handla mer mat och orientera mig lite mer i mataffären. Igår var jag trött och förvirrad. Idag är jag bara förvirrad. Jag ska också titta runt i köket och kolla vilka verktyg det finns. Jag kom just på att vi borde ha köpt diskmedel, eftersom det inte står något framme för alla att använda. Undrar om vi får använda tallrikar och skålar och sånt? Det är det jag snart ska ta reda på när jag blir hungrig. Allt känns spännande och nytt, men jag vill verkligen börja jobba nu. Efter denna lilla anteckning tänker jag glo på TV (det är fortfarande tidig morgon) och sen gå och duscha. Fy helvete vad det ska bli skönt.

07.48 (13.48 i Sverige)

En dusch gör mycket. Jag kom på flera grejer som behövs köpas in också, ett lakan eller två, ett USB-minne, en bal toapapper med mera. Handduken som jag köpte igår för en billig penning är typ gjord i plast. Den suger inte upp vattnet så bra när man torkar sig. Kanske ska investera i en bättre, som torkar. Jag tror jag kan vänja mig vid det här. Jag behöver bara lite struktur. Min skeva dygnsrytm passar bra för mornarna här, jag vaknar tidigt på morgonen, men blir trött på kvällen. Förra natten motsvarar att jag gick och lade mig 3-4 på morgonen i Sverige, vilket inte är ovanligt, samt 6-7 timmars sömn på det, vilket gör att jag gick upp någonstans vid min vanliga tid i Sverige, motsvarande klockan 11-12 eller något. Nu ska jag klä på mig, raka mig och sen göra lite frukost. Jag inventerade köket lite fort också, det finns en hel del, men jag vet fortfarande inte vad vi kan använda och inte.

21.24 (03.10 i Sverige)
Mycket anteckningar idag, men så har det hänt mycket också. Språkbarriären är frustrerande, men jag har börjat glutta i Calles reseparlör, för att i alla fall få till uttalet rätt. Man känner sig som en barnunge när de andra pratar franska. Förstår gör jag inte ett skit, man vill bara ha ett bildkollage där jag långsamt, men säkert börjar uppfatta franskan som Banderas i den 13:e krigaren. En annan hyresgäst, Karine (uttalas, typ Ka-RINN med rullande R) började prata med mig om lite hushållsregler om vad vi får göra och inte göra. Bl.a. fick vi bara röka gräs utomhus. Heh. Hon berättade också att vi bara fick vara en på rummet. Detta är ännu ett incentiv för att flytta härifrån, innan Rebecka kommer. Problemet med att hitta nytt ställe är att annonserna är på franska, så vi får se hur det går. Vi vet egentligen inte så mycket om någonting om vad som pågår. Jag gillar inte det. Jag har haft ruskigt ont i huvudet till och från hela dagen och bestämde mig någonstans vid halv 9 att gå till närmaste affär och köpa vatten och huvudvärkstabletter. Under tiden som jag bestämde mig för det, så frågade Carine om jag ville att hon skulle följa med och det var ok tyckte jag, hon kunde lite engelska så vi lyckades fråga ut varandra lite. Hon berättade att området vi bor i inte är allt för säkert, utan att det finns opålitliga människor och kriminaliteten var hög. Det är väldigt svårt att tänka sig, då vi bor ett område med fina villor och dyra bilar utanför varje port. Men enligt Carine hade det som senast varit ett slagsmål utanför någon port redan idag. Hon försäkrade dock att alla i huset vi bor i är schyssta. Men innan dess sa hon ändå att inte lita på någon. Inte fan är det lätt att lita på någon när man inte förstår vad de säger. Bestämde mig i alla fall för att gömma pengapåsen, jag har inte hittat någon bank ännu så det måste jag lösa pronto, vill inte ha så mycket cash ”på mig”. Datorn är ju en annan grej. Den tar jag med till jobbet. Det finns egentligen ingen annan lösning. Vågar fan inte ha den här. Whoah, nu börjar Tylenolen kicka in tror jag.

Hur som helst, så har inte ägarna av huset en aning om vad vi gör här eller varför. De fick en check i handen för en månad och så stack killarna. De är lika förvirrade som vi. Jag gav dem (via Carine) telefonnumret till företaget och sa att vi skulle komma tillbaka med så mycket information som möjligt. Rullgardinen har förresten pajat helt nu. Den rullar inte upp sig själv, så jag har TEJPAT upp skiten. Den ska antagligen repareras imorgon. Det var så jag uppfattade det i alla fall. Jag hatar att vara så passiv som man är tvungen att vara här, jag kan inte kolla var närmaste bank är, jag kan inte kolla vilka möjligheter till mobilabbonemang det finns, jag kan inte koppla upp mig på Internet. Imorgon börjar jobbet, förhoppningsvis kan jag fråga om sånt då. Då ska jag börja kolla på lägenhetsannonser (eller rumsannonser, men helst lägenhet.) Hyran på det här stället kostar 350 dollar per skalle, så om vi hittar en tvåa med runt 700-800 i månadskostnader, så är ju saken i lås, eftersom Calle och jag antagligen kommer dela lägenhet. Vi kommer att få motsvarande 1100 dollar i månaden efter skatt och det kommer att bli mer nu under sommarmånaderna med mycket övertid och så. Delar vi på hyran och sånt, så kommer det att bli ett skäligt boende. Överskottet under sommaren kanske räcker till en cykel eller möblemang om det skulle krävas.

15-20 juni

Liten uppdatering:

Fick mejl från Kanada och de vill att jag åker dit så jag är där 15-20 juni. Det är snart! Att ta körkort kommer bli småsvårt.

Allt händer väldigt snabbt nu.

Vad ska jag göra nu?

Jag vet fortfarande inte när Enzyme vill att jag ska börja jobba, så jag håller på att spåna lite på förberedelser. Det är ingen prioritetslista, utan de kommer som jag kommer på dem.

1. Skaffa körkort. Pronto. och få det internationellt.

Det blir nog en intensivkurs. Jag kan ju köra bil, det är Teori, Halkbana och uppkörning. Kakbit, eller?

2. Musiksamling

Bränner nog ner alla MP3or på DVD-R och köper en Laptop/stationär dator på plats. Alternativt packar ner hårddisken. heh.

3. Finansiering

Säljer nog lite fonder och letar jobb som bara är under några få veckor. har dissat lite jobb som jag inte velat ta, men nu är det brått med cash.

4. Mediciner

Tar ju kortison mot Astman, billigare att köpa upp en årsförbrukning här än i Kanada antagligen.

5. Underrätta alla som inte vet

Kanske ska göra det hela när apparaten är igång. Men jag kan inte längre vara Fridykarinstruktör och min rollspelsgrupp kommer inte få avsluta kampanjen. (det beror på såklart om boken ges ut innan dess och vi hinner spela ut den... (Den är över 400 sidor lång) Bandet kommer jag inte kunna spela med på ett år... Det är extra jobbigt. Tar med demon till Kanada, såklart. Det tror jag är det.

Blame Canada!

Jag är fortfarande i chock. I snart två månader har jag suttit och degat på jobbcenter i Vårberg och sökt jobb. Bl.a. på Monster.se (före detta jobline). Monster har många internationella annonser där de söker folk utomlands. Jag sökte ett jobb på Google till exempel. Och... ett språktestarjobb på ett kanadensiskt företag som heter Enzyme. Företaget testar spel både QA (Quality Assurance) och Localizations (spel som översätts till andra länder) och sökte språktestare för de svenska versioner som de gör...

Jag översatte mitt CV till Engelska och skrev en bländande ansökan där jag presenterade mig själv i tredje person (rätt narcissistiskt, men vafan, det hade tydligen effekt) och skickade in det.

Förra veckan kom det ett språktest där jag skulle skriva lite svensk högstadiegrammatik och det skulle sedan faxas tillbaka till Kanada. Mer tänkte inte jag på det. Eller jo, jag var lite förväntansfull, eftersom de hade skickat testet, men vafan, jag trodde det skickades ut till alla som sökte. Jag var cynisk och realistisk och pragmatisk efter två månaders jobbsökande som inte lett till något.

Och så skickar de det här:

"Hello Jakob ,
We would like to offer you a position at our company as a swedish linguistic tester."

+ lite till, men det är oviktigt.

Jag har FÅTT ett jobb! Ett års kontrakt i Montréal, Kanada... Ett år borta från Sverige, borta från föräldrarna, borta från min älskade.... eller?

Allt är lite upp och ner nu. Ikväll ska jag skriva ett "JA TACK SOM FANIHELVETE!"-brev, men innan dess måste jag prata med älskling.

79,5 kg

Just nu lyssnar jag igenom en Best-of platta med Journey. Och jag får så himla mycket Deja Vú av typ alla låtar. Det här är gruppen som används som bakgrundsmusik i alla Teve-serier jag tittar på och som används i hur mycket reklam som helst. Helst lite lättsamma, men använts också i dramatiska ögonblick i slow motion.

Sån här musik är jag så fruktansvärt svag för. Jag får sån lust att gå ut och springa och skrika av mig lite. (När jag skrev meningen för första gången stod det skriva istället för skrika. Heh, det kan man också göra.)

Varför Journey? Jag ser det som hemläxa. Det är Sweden Rock i sommar också. Har lite annat som jag vill höra på också för att kunna njuta av konserterna i sommar. I sommar kommer jag vara mer selektiv dock. Bättre att röja som fan på ett fåtal konserter än att stå still och spara sig på flera. Förra sommaren var jag på över 40 spelningar. Det gör jag inte om.

På jobbfronten har jag inte hört något över huvudtaget. Jag söker fler jobb nu dock, fick lite uppslag på Rekryteringsbasaren i fredags. (Hade dock trevligare på Serieteket en timme efteråt)

Låttips: Journey - Don't Stop Believin'

Springpojke

igår kväll bad far min att jag skulle gå med ett jätteviktigt kuvert till Handelsbanken i västertorp (sisådär 2-3 km från oss). Jag skulle inte till Västertorp idag (onsdag) men imorgon (torsdag) skulle jag dit. Han svarade med rätt trumpet tonfall att det var viktigt att kuvertet kom fram på onsdagen. Ok, säger jag, jag tar tunnelbanan från Västertorp.

Jag skulle nämligen till Arbetsförmedlingen för handläggarmöte och skulle vara där klockan 14.00. Needless to say var jag ju tvungen att vara där i tid. Hur som helst, så gick jag i god tid mot Västertorp, men när jag kommit 1/4 av vägen så kom jag på att jag GLÖMT papper som jag skulle ha med mig till Arbetsförmedlingen, bara att ränna tillbaka. Helvete vad svettigt det blev på vägen till Västertorp. Halvsprang hela vägen, men jag hann både till tunnelbanan och arbetsförmedlingen. Fick lite tips om A-kassa, kompletterade lite sökprylar och fick uppmaningen att söka mer jobb. (Duuuh)

Nu har jag i alla fall fyllt i blanketter till A-kassa och liknande. 90 dagar efter inskrivningen (13 februari) kan jag KANSKE få lite ersättning. Om jag inte hittat jobb innan såklart.

Pengarna har tagit slut också, och jag kan inte överföra pengar från sparkontot förrän datorn kommer tillbaka. Den har inte kommit tillbaka än.

Datorn kommer tillbaka!

Under de senaste två veckorna har jag varit utan min ordinarie dator pga att den helt enkelt har varit på service. Jag tvekade länge (ca 2 minuter) om jag skulle skicka den på service. Förra gången så tog det nästan en månad innan jag fick tillbaka datorn, visserligen med ett nytt ballt grafikkort, men ändå. Jag hade grov EVE-abstinens.

Fram tills igår, stod det bara "Felet på produkten lokaliserat, väntar på beställd reservdel." Förra gången stod det så i nästan 3 veckor, men nu har det bara stått så i 6 dagar, vilket man får ge dem en eloge för. Nedan följer det meddelande som stod på serviceverkstadens hemsida:

"Produkten färdigreparerad och tillbakaskickad"

"Byte av DVD-RW, BIOS uppdatering gjord. Nätagg. bytt till en 400w. Funktionstest utan anmärkning."

Hoo-haaa! Nu jävlar kommer den tillbaka! Hoppas de inte formaterade några hårddiskar.

Nu skulle man bara ha ett jobb också.

Arbetssökande, inte arbetslös.

Arbetsmarknaden är väldigt motsägelsefull, varenda annons utgår ifrån att de vill anställa en människa som inte existerar. De vill inte ha en anställd, de vill ha en superhjälte. En klassiker är ju att man ska jobba bra i team, men även självständigt. Whiskey Tango Foxtrot? Någorlunda normala människor funkar bättre på det ena och sämre på det andra.

Och för att kunna söka ett nytt jobb, så måste man redan ha ett jobb. Moment 22. Dessutom brukar de vilja att man redan har erfarenhet från ett jobb man söker, helst 5 år eller så. OCH en utbildning. på minst 4 år... Så, man ska ha jobbat sen man var 16 med ett jobb som kräver utbildning och erfarenhet? Samtidigt vill de ha unga människor. Ja, det går inte ihop. Kuk på dem.

När man väl har skickat en ansökan, då ska man blankt finna i sig att de ignorerar en totalt. Man har SÅLT sig själv genom den där ansökan, och man känner sig billig och det är väldigt stor chans att man blir slängd i papperskorgen efter att de läst "Hej!" i det personliga brevet.

Lägg då till de tillfällen då de faktiskt svarar på ens ansökan och säger "Tack, men nej tack" eller något liknande. Då får jag antagligen nej för att jag är för överkvalificerad, eftersom jag är högskoleutbildad. Fyfan.

I spelaren

Välkommen till min blogg får man väl säga. Anledningen till att jag påbörjar denna blogg här är för att jag då och då får för mig att tycka till om saker.

För det mesta handlar det om att jag recenserar en platta, ett spel, en film eller något annat. Eller så trycker jag ner min högst personliga åsikt i plytet på den nu som får för sig att läsa den här bloggen.

Idag hade jag bara tänkt att avlämna och kommentera vad som finns i min MP3-spelare för tillfället. Oh, apropå det, jag har ingen jävla Ipod. Jag är tr00 till min NexIIe tills den pajar eller blir stulen, vad som nu kommer först. 256 MB CF-minne, funkar asbra.

1. 2 album av Venom, Welcome to Hell och Black Metal.
Blev nyligen nyfiken och (hrrm) anförskaffade mig de tre första albumen av det här pionjärbandet. Jag är inte så inne på Black Metal, i alla fall det som av gängse man idag anses vara Black Metal. Ja vafan, de bästa Black Metalbanden jag har hört är Sportlov och Unchaste. Det säger väl något. Venom är inte Black Metal som vi känner till Black Metal idag, alltså med Blast Beats och hög skriksång. Det Venom har gemensamt med Black Metal är i så fall det sataniska elementen som en del nyare Black Metal band stoltserar med.
Musiken påminner på Welcome to Hell påminner mycket om Motörhead. Farten, attityden, ja, allt, påminner om Lemmys band. Men Cronos är kaxigare, råare, ondare och har en röst som är bättre än hesgubben Lemmy. Jag gillar Motörhead, så ni vet. Det är skillnad bara. Och låtarna är korta, snabba, svängiga och med ett sjujävla drag, dvs rätt långt bort från Corpsepaintade norrmän med attitydproblem. Jag föredrar nog Cronos Black Metal i alla fall.


2. Mustasch - Ratsafari
En av sveriges skönaste röster i ett av Sveriges absolut bästa band. Ralf i Mustasch har en så fruktansvärt skön röst... Kan inte låta bli att sjunga med. Allihopa, ni kan den här:

I'm piled up high the morning light, A giant silver screen
I´m waiting for my mind to land, I´m living in a dream

Neh, inte det? Nåja, 6.36 är bäst på den plattan, ingen protest. Min Brorsa håller säkert med mig.


3. Nevermore - Enemies Of Reality (Re-mixed)
När Enemies of Reality släpptes första gången fick de inte inte Mr Sneap att producera plattan, vilket medförde att ljudet var minst sagt... platt. Jag gillade ändå plattan skarpt (sista spåret, Seed Awakening är bäst) och när jag såg att de skulle släppa plattan åter, men remixad av Andy Sneap, så ville jag bara höra skillnaden. Det ÄR en stor skillnad. Nevermore är ett så passa komplext band att ljudet måste vara klart, crisp, tydligt, men ändå rakt på sak. Den nya utgivningen är ett givet köp faktiskt.


4. Thermostatic - Joy-Toy
Thermostatic spelar väldigt blipp-bloppig synth ala Commodore 64 och systemhögtalare. Det är helt underbara låtar med skönt dansgung och med en väldigt vän vokalist, som passar väldigt bra med musiken. Många låtar är väldigt kärleksfulla, och har man någon kär, så blir man bara kärare när man lyssnar på låtarna. (Reasons är en sån)

Bloggnamnet? Jakob är ett hebreiskt namn som betyder "Han som håller i hälen" eller "Överlistaren". Vilket hade blivit ett bättre bloggnamn?