Blame Canada!

Jag är fortfarande i chock. I snart två månader har jag suttit och degat på jobbcenter i Vårberg och sökt jobb. Bl.a. på Monster.se (före detta jobline). Monster har många internationella annonser där de söker folk utomlands. Jag sökte ett jobb på Google till exempel. Och... ett språktestarjobb på ett kanadensiskt företag som heter Enzyme. Företaget testar spel både QA (Quality Assurance) och Localizations (spel som översätts till andra länder) och sökte språktestare för de svenska versioner som de gör...

Jag översatte mitt CV till Engelska och skrev en bländande ansökan där jag presenterade mig själv i tredje person (rätt narcissistiskt, men vafan, det hade tydligen effekt) och skickade in det.

Förra veckan kom det ett språktest där jag skulle skriva lite svensk högstadiegrammatik och det skulle sedan faxas tillbaka till Kanada. Mer tänkte inte jag på det. Eller jo, jag var lite förväntansfull, eftersom de hade skickat testet, men vafan, jag trodde det skickades ut till alla som sökte. Jag var cynisk och realistisk och pragmatisk efter två månaders jobbsökande som inte lett till något.

Och så skickar de det här:

"Hello Jakob ,
We would like to offer you a position at our company as a swedish linguistic tester."

+ lite till, men det är oviktigt.

Jag har FÅTT ett jobb! Ett års kontrakt i Montréal, Kanada... Ett år borta från Sverige, borta från föräldrarna, borta från min älskade.... eller?

Allt är lite upp och ner nu. Ikväll ska jag skriva ett "JA TACK SOM FANIHELVETE!"-brev, men innan dess måste jag prata med älskling.