Ni som inte känner mig sen tidigare vet kanske inte detta, men när jag var liten (fram till ungefär 12-13-14 års ålder) hade jag fruktansvärd hemlängtan när jag var borta. Jag var nämligen med i scouterna och åkte på övernattningar och hajker och liknande. Min hemlängtan var tämligen intensiv, jag grät och isolerade mig ganska mycket. Det gick över, både kortsiktigt och långsiktigt, men det var plågsamt när det väl var igång.
Den senaste gången jag minns att jag hade ett riktigt "anfall" av hemlängtan var på min första vända till Rånö seglarläger (fram tills då den längsta tiden borta hemifrån) där jag satt länge och grät på rummet och liknande. Så här i backspegeln så kan jag bara tacka mina päron som stoiskt ignorerande mina snyftande bedjanden om att få åka hem från diverse hemska läger, kollon, övernattningar och liknande. (Även om Gråskägg 1991 var lite väl VÄL för en stackars nio-åring, snacka om crashcourse.)
Grejen är att jag tror inte min hemlängtan inte riktigt växte bort utan snarare att den ändrade form. Istället för att få hemlängtan när jag var borta så blev jag bara väldigt hemkär. Jag gillar att vara hemmavid eller åtminstone på ställen som är väldigt bekanta. Jag har faktiskt ingen större lust att resa någonstans utan föredrar att vara hemma.
Varför dra igenom det här om hemlängtan och sånt?
Därför att jag idag efter samtal med flickvännen och päronen, samt lyssnandes på lite halvnostalgisk musik (påminner om vad jag gjorde i våras), så fick jag ett liknande hugg av hemlängtan som jag fick när jag var liten. Skillnaden är väl att jag är väl medveten om det och att det går över. Och att jag inte kan göra något åt det. Men likförbannat så är det så det känns.
Saknar...
...flickvännen
...föräldrarna
...syskonen och syskonbarnen
...polarna
...bandet
...fridykningen
...min egen säng
...svensk TV
...svensk pizza
...klassisk hemmafest med hårdrock och bärs
...rollspelet
Nä, nu får jag sluta.
6 kommentarer:
Kom hem igen! Jag vill dricka öl med dig och snacka om vilka vi blivit sedan vi var små konfirmander och strax därefter :D
Stefan:
Det är tio-årsjubileum nästa år. Hoppas vi kan göra en återträff på HÖSTEN (eller i alla fall efter 18 juni)
Hoppas du har det bra iaf!
Som farsa kan det verka rätt hårt att dessa traumatiska händelser sitter kvar, vad gjorde vi? Men jag tror ändå att det var bra för dej att efteråt se att det var övergående. Du kom ju hem! Du fick ju vara med om något, även Gråskägg har ju om inte annat så givit en och annan skröna att berätta.
Ett år går ju ganska fort och ger ju oxå något i utbyte.
Vi längtar förstås och det är rätt så tomt när du inte finns i närheten, men telefon, mail och blog ger ju faktiskt en närvarande kontakt.
Shit, Gråskägg, jag minns när du ringde hem och grät när jag var hemma på ledighet från kollo. Jag minns också att jag gjorde precis som m+p gjorde när jag var 8 och var på Vässarö (då när bara använde ett par kalsonger i en vecka och kom hem med en snygg rand) d v s sa till dig att du skulle kamma ihop dig och "om tre dar är det över, förresten byt kallingar".
Vi sitter här och läser din Blogg och längtar lite efter dig med.
Puss och kram
Jonas och Ina
Ps. Kom ihåg att byta kallingar innan Rebecka kommer.ds
Pps. Blir VI bjudna på hårdrocksfest med öl när du kommer hem?dds
Ina+Jonas:
Heh, jag kommer ihåg att jag ringde, men inte att jag ringde och fick tag på dig. Gråskägg är ett av de minnena man har som bara är dåliga. Fyfan.
Det byts kallingar varje dag kan jag upplysa om. =)
Fest: Ja, givetvis, om ni orkar. =)
Skicka en kommentar