Sidospår: Cynism

Kom över den här texten på ett forum; ett kedjebrev:

LÄS DETTA OCH LÅT DET SJUNKA IN. GÖR DÄREFTER ETT VAL. Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar". Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom:

"Hur lyckas du?"

Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör." Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.

"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.

"Det är det", svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väjer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag.

Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd.

I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag måste göra något. "Vad gjorde du då?", frågade jag. "Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som ni bekymrade er för igår.

Nu har ni två valmöjligheter:
1. Låtsas att ni aldrig har läst detta
2. eller vidarebefordra det till människor som ni bryr er om.

Jag svarade:

VARNING: Cyniskt babbel följer, läs på egen risk
Inspirerande text, jag tror dock bara att det är de mest viljestarka människor som kan leva så explicit som han "Kalle" gör.

Att vara mänsklig innebär också möjligheten att få vara som man vill. Att bara vara glad hela tiden innebär inte alltid att man har balans, för det har inte någon människa hela tiden, man har ups och man har downs och ibland så VILL man (man väljer) vara sur och få det ur sitt system. Det man KAN göra är att man inte låter detta gå ut över andra för mycket. En del människor är som de är, och det kan de inte välja, det finns människor som inte KAN välja, för de är sjuka eller genetiskt disponerade att inte kunna göra det.

Och btw, om alla gick runt och var sådär sockrigt optimistiska hela tiden, så skulle jag spy varannan minut av överdosen. Det kanske låter som jag tycker han har fel, men det är inte det, det är att det är så fruktansvärt omänskligt att sätta upp en sådan situation med denna "övermänsklighet", för det är det Kalle är, han är en övermänniska, och såna finns det inte. Ingen är perfekt.
Gör vad ni vill, bara det inte stör andra, så tycker jag.

Det hela verkar vara ett döljt missionsbudskap (blev extra tydligt med bibelcitatet längst ner) och det gör bara saken värre. Att det är höljt i riktigt sockrig superoptimism är lagom trevligt också.

Det är inte så enkelt att bara välja, sån där "svartvit" syn på det mänskliga psyket är tydligen väldigt populär...

I Donnie Darko (en bra, men konfunderande film) så spelar Patrick Swayze en månglare som reducerar alla mänskliga känslor till rädsla och kärlek... Hallå? Sen när är vi så outvecklade?
Sen så gillar jag inte kedjebrev.

Blä.

Ge mig en öl.