Det är så här det känns

Jag har nu i drygt 16 timmar legat till sängs och varit helt däckad. Igår, torsdag, var det tänkt att jag skulle på Derbyt med brorsan, men jag kunde knappt röra mig. Jag försökte gå upp på eftermiddagen, satt lite vid datorn, men sen hade jag sån frossa att jag knappt orkade lyfta huvudet från bordet. Gick och lade mig vid 17 och sov.

Jag vaknade givetvis under natten, badandes i svett. Det kändes som världens värsta bakfylla. Bara att öppna ögonen framkallade yrsel. Runt 03 hade jag sinnesnärvaro nog att ta av mig lite kläder. Kunde sen inte somna så jag tittade lite på natt-TV och läste Herman Hedning. Efter tre identiska Rapport-sändningar tröttnade jag och släckte. Sov till klockan 09 ungefär.

När jag är sjuk (jag misstänker att jag har influensa) tappar jag all aptit. Det märktes tydligt nu. Jag hade ätit kanske tre skedar gröt i torsdags eftermiddag och jag hade inte lust att äta förrän det gjorde ont i magen. Självklart smakar det ingenting heller. Jag tog smörgåsar idag. Kände verkligen inte för gröt. Påminde för mycket om det som jag hostar upp.

Kroppen känns fortfarande helt distanserad, min högra hand är nästan helt avdomnad, mitt huvud spränger, jag tror jag dragit på mig en öroninflammation och jag känner mig 70 år gammal.

Jag antar att ni hört det där om att tjejer sköter sin vardag trots att de är helt sjuka, slänger i sig ett par alvedon och sen går allt fine and dandy i alla fall. Jag har fått det här av min mamma, som nu också ligger inne på sitt snart tredje dygn av exakt samma symtom. Om ni inte känner min mamma, så ska ni veta att hon är urtypen för "sköta vardagen trots sjukdom", vafan, även fast hon är helt däckad hon med, så har hon tvättat idag.

Min poäng är att om vilken annan tjej som helst hade haft den här flunsan, hade de också varit däckade.