På natten

Det började när jag gick upp på en parkering utanför där jag bor. Bredvid några bilar, vid ett staket, stod ett antal hundar kopplade, samt att det låg några hundvalpar i lådor bredvid. De var helt tysta.

Jag gick upp till en av lådorna och tog upp en valp som låg där i. Den verkade drogad på något sätt. I ögonvrån såg jag att bilen som stod närmast hade minst en hund i baksätet. Vad skulle de ha alla hundar till? Valpen gnydde till och jag gick tillbaka till lådan där jag hittade den. Varför? Jag var rädd. Rädd att någon skulle upptäcka mig.

Knappt har jag hunnit lämna tillbaks valpen förrän jag fick kontakt med en av dem. Han kom upp till mig och ställde några frågor om "dekadens", "kontakt med sin inre best" eller liknande. Jag lyssnade inte så noga. "Hundkamper är ingenting", säger han. "Det bästa som finns är när man hittar ett skjul som det här, låser in alla hundar och tänder på. Det finns inget bättre".

Jag blev fullständigt avdomnad av chock, hur fan hamnade jag här? Jag nickade neutralt, men inombords skälver jag av både ilska och rädsla. Det var för många där för att visa någon som helst misstänksamhet, så jag drog mig åt sidan och försvann i riktning mot vägen till huset där jag bodde.

På vägen tillbaka, fick jag för mig att lägga en plastbeklädd stålkabel i mitten av vägen, men när det inte gick att få den rak, gick jag därifrån.

Väl hemma märkte jag att något inte stod riktigt rätt till. För det första, det var människor på framsidan som grävde upp bensindunkar och sen gav sig iväg precis därifrån jag kom. För det andra, folk kom som de ville in och ut genom vårt cykelgarage. De hade nycklar. Jag blev rosenrasande och gick runt och skrek runt till alla att ge fan i att gå in i mitt hus och ge fan i att gräva upp bensindunkar från vår gräsmatta. De blev inte upprörda, men de hajade vinken. De tog sina saker och lämnade mig. Under tiden hade jag fått tag i en stor påk av något slag. Jag kände på mig att nu skulle det hela ta hus i helvete när de depraverade skitstövlarna inte hade mitt hus som lagringslokal längre. Min puls steg.

Jag vaknade.

Det är tredje drömmen på väldigt kort tid som utspelar sig i mitt gamla hus. Det är också en lång dröm i raden där jag blir förbannad av orättvisor och tar till våld (eller vill ta till våld) för att lösa det. Början av drömmen var läskig, som i att jag var rädd när jag vaknade, men sen övergick rädslan i ilska, mest riktad åt de som ville låsa in hundar i skjul och tända på bara för att få höra dem skrika. Så jävla hemskt. Undrar varför jag reagerar på det?