I spelaren

Välkommen till min blogg får man väl säga. Anledningen till att jag påbörjar denna blogg här är för att jag då och då får för mig att tycka till om saker.

För det mesta handlar det om att jag recenserar en platta, ett spel, en film eller något annat. Eller så trycker jag ner min högst personliga åsikt i plytet på den nu som får för sig att läsa den här bloggen.

Idag hade jag bara tänkt att avlämna och kommentera vad som finns i min MP3-spelare för tillfället. Oh, apropå det, jag har ingen jävla Ipod. Jag är tr00 till min NexIIe tills den pajar eller blir stulen, vad som nu kommer först. 256 MB CF-minne, funkar asbra.

1. 2 album av Venom, Welcome to Hell och Black Metal.
Blev nyligen nyfiken och (hrrm) anförskaffade mig de tre första albumen av det här pionjärbandet. Jag är inte så inne på Black Metal, i alla fall det som av gängse man idag anses vara Black Metal. Ja vafan, de bästa Black Metalbanden jag har hört är Sportlov och Unchaste. Det säger väl något. Venom är inte Black Metal som vi känner till Black Metal idag, alltså med Blast Beats och hög skriksång. Det Venom har gemensamt med Black Metal är i så fall det sataniska elementen som en del nyare Black Metal band stoltserar med.
Musiken påminner på Welcome to Hell påminner mycket om Motörhead. Farten, attityden, ja, allt, påminner om Lemmys band. Men Cronos är kaxigare, råare, ondare och har en röst som är bättre än hesgubben Lemmy. Jag gillar Motörhead, så ni vet. Det är skillnad bara. Och låtarna är korta, snabba, svängiga och med ett sjujävla drag, dvs rätt långt bort från Corpsepaintade norrmän med attitydproblem. Jag föredrar nog Cronos Black Metal i alla fall.


2. Mustasch - Ratsafari
En av sveriges skönaste röster i ett av Sveriges absolut bästa band. Ralf i Mustasch har en så fruktansvärt skön röst... Kan inte låta bli att sjunga med. Allihopa, ni kan den här:

I'm piled up high the morning light, A giant silver screen
I´m waiting for my mind to land, I´m living in a dream

Neh, inte det? Nåja, 6.36 är bäst på den plattan, ingen protest. Min Brorsa håller säkert med mig.


3. Nevermore - Enemies Of Reality (Re-mixed)
När Enemies of Reality släpptes första gången fick de inte inte Mr Sneap att producera plattan, vilket medförde att ljudet var minst sagt... platt. Jag gillade ändå plattan skarpt (sista spåret, Seed Awakening är bäst) och när jag såg att de skulle släppa plattan åter, men remixad av Andy Sneap, så ville jag bara höra skillnaden. Det ÄR en stor skillnad. Nevermore är ett så passa komplext band att ljudet måste vara klart, crisp, tydligt, men ändå rakt på sak. Den nya utgivningen är ett givet köp faktiskt.


4. Thermostatic - Joy-Toy
Thermostatic spelar väldigt blipp-bloppig synth ala Commodore 64 och systemhögtalare. Det är helt underbara låtar med skönt dansgung och med en väldigt vän vokalist, som passar väldigt bra med musiken. Många låtar är väldigt kärleksfulla, och har man någon kär, så blir man bara kärare när man lyssnar på låtarna. (Reasons är en sån)

Bloggnamnet? Jakob är ett hebreiskt namn som betyder "Han som håller i hälen" eller "Överlistaren". Vilket hade blivit ett bättre bloggnamn?