Första Arbetsdagen

Vi får skjuts av vår chef till jobbet. Han bor i Saint-Jerome precis som vi och är tysk. Han är fet (stor, hängande mage, snälla låt mig inte bli som han) och heter Andreas. Vi har en kollega i bilen från Nederländerna som heter Roland också. (Don’t call me Rollie) I bilen up till Saint-Adéle (som jag ska återkomma till senare) satt jag och Calle tysta i förväntan. Resan gick upp i bergen och jag såg bara skog, skog och underbara slalombackar. Jag är så glad att jag tog med mig alla vintergrejer, i vinter ska jag åka skidor. =)

[Detta är en parantes]
Jag är fortfarande sjuk, men min jävla näsa har lugnat ner sig i alla fall. Jag känner mig fortfarande allmänt svag och huvudet är tungt. Halsen har börjat krångla också, hostar och har mig. Jag har tammefan fått alla symtom nu. Jag borde rida ut det snart.
[Slut på parantes]

Enzyme labs ligger i ett gammal pappersverk, som är renoverat (och renoveras fortfarande). Säkerheten är rigorös, magnetkortet ska hänga runt halsen hela tiden och glömmer man det tillräckligt många gånger (7 gånger) så skickas man hem. Alltså hem som i utvisas till Sverige. Man får heller inte ha med NÅGRA elektroniska apparater in i byggnaden. Det inkluderar datorer och kameror såklart. Jag förstod snart (under introduktionen av italienaren Mateo) varför. Det är väldigt mycket prestige i den här branschen av att hålla saker och ting hemligt. Enzyme anlitas av de största, kan jag säga i alla fall (Jag läste det i en publicerad tidningsintervju, så det är ok att skriva). Över hela byggnaden finns affischer, lådor och liknande från spel de arbetat med och det är inga skittitlar precis. Självklart kan jag inte nämna vilka. Efter introduktionen, så fick vi leta buggar i ett opatchat Neverwinter Nights (det är ute på marknaden och gammalt, så det kan jag också nämna + att Enzyme inte jobbade med det) i ett buggrapportsprogram och lära oss hur man beskriver och rapporterar buggar. Det gick bra och vi fick tips och råd av Mateo. Det kommer att gå snabbt att anpassa sig till databasarbete. Det var rätt spännande att titta på de andra testarna hur de gör. Man ser hur ett spel utvecklas. Coolt. Carl och jag glömde lunch, så vi var tvungna att köpa hämtmat. Vilket blev dyrt. Jag kommer att göra lite extra mycket middag idag, som jag ska ta med imorgon som lunch. Sen pratade jag en stund med Julie Morin, om problemen vi har med personerna jag och Calle hyr rum utav. Det är en lång historia, men ägarna vill att vi flyttar ut pga. av den person som fixade uthyrningen. Denna person finns inte längre på Enzyme och ägarna till huset vi bor i är lite förbannade på denna person eftersom han eller hon hade reserverat våra rum från 8 juni - 8 juli, men vi kom inte förrän den nittonde och checken som ägarparet fick var från 19 juni - 19 juli. Vi är inte i klistret, utan ägarna är lite pissed på Enzyme generellt. Vi kommer mycket troligen att flytta ut från det här huset den första juli. Antagligen till Saint-Adéle, närmare till jobbet. Julie ska skriva ut lite annonser åt oss och Sebastián (den franska, färska testaren) kunde hjälpa oss med lite översättning.

Nu kommer jag till Saint-Adéle. Jag har inte sett själva byn, men omgivningarna är helt underbara. Skogsklädda berg så långt man kan se (och det är inte långt), bäckar, dalar och raviner överallt. Jag har svårt att tänka mig det hela i vinterdräkt, men det ska jag snart bli varse med, eftersom jag kommer att få utstå en vinter på sisådär fem-sex månader. Från typ oktober till april.